Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Busstrafiken i innerstaden har splittrats

Annons

Nyss har man i Örebro sökt synpunkter på hur stadens bussar funkar. Det har skett i form av hearings med allmänheten ute på torgen. Den så aktualiserade problematiken förtjänar nog också kommentarer i skrift. Här är mitt bidrag:

Med den omvälvning av busslinjedragningen, som genomfördes för något år sedan, övergavs principen med samlingspunkter på eller intill Järntorget och Våghustorget för en så stor del av linjetrafiken som möjligt, samt med täta och raka förbindelser mellan de båda torgen. Man använde självklart Drottninggatan, alltså kortaste vägen och dessutom rakt genom koncentratet av centrums affärs- och nöjescentrum.

Denna gamla planering fyllde ganska perfekt resebehoven hos befolkningen utanför stadens centrala delar, med andra ord merparten av kundkretsen, detta inte minst genom att Drottninggatan passerar också stadens tredje betydande torg, Stortorget.

Den nu gällande ordningen (egentligen oordningen) har i stället splittrat upp busstrafiken i innerstaden. Syftet lär ha varit att spara någon resetidsminut för dem, som åker buss till sina arbetsplatser. Om nyordningen faktiskt medfört tidsvinster, är tveksamt. För dem, som jobbar på eller intill Drottninggatan, har det givetvis blivit tvärtom.

Detsamma gäller självfallet för de flesta bussresenärer. Det är ju otvivelaktigt så, att huvuddelen av stadens busstrafik har att tillgodose dem, som bor utanför stadens centrala delar. Särskilt viktiga kategorier att tänka på bland dessa resenärer är de ålderstigna och de handikappade.

Nulägets trafiklinjer har ökat gånglängderna i de inre stadsdelarna, till exempel tvingat de resande att sedan de nått fram till en busshållplats inom räckhåll för till exempel Stortorget, gå en ingalunda kort sträcka för att nå fram till hållplatsen för Drottninggatans busslinje. Använder man inte det alternativet, får man ty sig till någon linje som går till busshållplatsen vid Konserthuset och därifrån traska uppförsbacken upp till Drottninggatan.

Påpekas bör också, att Drottninggatan är en exceptionellt bred gata, som i denna del är avstängd för vanlig biltrafik och därför är särskilt väl lämpad för busstrafik, detta i motsats till de genom nuvarande ordning omgjorda busslinjerna med hållplatser, som gett påtagliga och omdiskuterade problem i form av trafikstockningar.

Slutsats: Återgå så långt möjligt till det gamla beprövade systemet!

Ett litet tillägg: Varför har inte Örebro stadsbusstrafik ett nära samarbete med ledningen av den busstrafik som betjänar landsbygden runt staden?

Jag bor intill Hjälmarvägen i det tättbebyggda området vid Erik Rosenbergs väg. Förr fanns där, just utanför min bostad en hållplats för trafik på Hjälmarvägen till och från Odensbacken (linje 731). Den plockades bort i höstas utan samråd med stadstrafiken. Så nu har jag liksom åtskilliga grannar inte någon busshållplats på närmare håll än cirka 800 meter. Det är en inte alldeles kort sträcka, i vart fall inte när man som jag uppnått 92 års ålder.

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel

Mer läsning

Annons