Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Den enspråkiga normen är ett hinder för Sverige

Annons
Romsk modersmålsundervisning. Svenskundervisning måste utgå från det språk man redan behärskar, anser Josefin Nilsson.Arkivfoto: Drago Prvulovic /TT

Helena Sträng skriver om delaktighet och språkets betydelse för integration. För att på riktigt inkludera alla i Sverige måste vi även bejaka de olika språk som människor redan talar. Jag önskar en bred och konstruktiv debatt om hur vi tar vara på den resurs som flerspråkighet är. Först då kan vi se allas lika värde och ge alla möjlighet att fylla en viktig funktion i vårt Sverige - INNAN man behärskar det svenska språket fullt ut.

Svenskan är en viktig väg in i det svenska samhället, men inte den enda. Delaktighet handlar om att bjudas in för att man behövs. Och kunskaper i olika språk, vid sidan om svenskan, behövs. Så länge vi tror att det enbart är de nya svenskarna som behöver lära av ”oss andra”, och inte vise versa, har Sverige bekymmer.

”Språk är människans främsta redskap för att tänka, kommunicera och lära” står i våra läroplaner och dessa förmågor är avgörande i en demokrati. Vårt land behöver ta vara på de många språk som svenskar tänker, lär och kommunicerar på. Vi behöver ta bättre vara på den outnyttjade språkliga resurs som finns; på biblioteket, på Komvux, i vården, i förskolan, hos polisen, på Ica, på universitetet, ja till och med på kommunledningskontoret. Flerspråkiga studenter på lärarutbildningar såväl som läkar- och ingenjörsutbildningar fyller en viktig funktion, om vi ser den.

I svenskundervisning för nyinvandrade vuxna såväl som barn, behöver undervisning utgå från de språk som de redan behärskar. I läs- och skrivinlärning behöver man få utveckla denna förmåga på modersmålet och det nya språket parallellt. Att lära sig läsa på ett språk man ännu inte kan, tar lång tid.

Att lära nytt och reflektera på ett språk man ännu inte behärskar, är inte heller möjligt, oavsett om man är akademiker eller i början av sin läs- och skrivutveckling.

Men, våra nya svenskar är knappast språklösa, och kan föra resonemang på sina modersmål. I vilken utsträckning, har precis som när det gäller enspråkigt svensktalande, ofta med utbildningsbakgrund att göra.

Våra politiker talar engelska i internationellt. Måhända med svensk brytning, men vi vet att de kan tänka, även om de inte låter som infödda amerikaner.

Sverige behöver se med samma ögon på våra flerspråkiga svenskar, och ödmjukt ta vara på denna kompetens. Språkkunskaper värderas högt i Sverige och vi har länge studerat engelska, franska, tyska.

Kanske går vi över ån efter vatten ibland, och ser inte skogen för alla träd. Låt arabiskan, somaliskan, finskan och alla andra språk ta den plats som språken ändå redan har i människors liv.

Låt samtidigt enspråkiga svenskar utveckla sitt tänkande genom att ta del av nya språk - och därmed nya sätt att se på världen.

Alla former av lärande är effektiva om det språket används som det verktyg för lärandet som det faktiskt är. Och det finns inget som hindrar oss, förutom en begränsad syn på språk och lärande.

Den enspråkiga norm som tycks ha ett starkt fäste i Sverige, begränsar människors möjlighet till lärande, utveckling och delaktighet och hindrar landet att utvecklas i enlighet med dess rätta potential.

Sverige är inget enspråkigt land, har aldrig varit det. Men, en demokrati där varje människas förmåga att tänka, kommunicera och lära, är central. Det svenska språket har en central roll i vårt land, men knappast så central som vi ibland tror.

Det finns många andra språk som man kan tänka, kommunicera och lära på.

Josefin Nilsson

Kvalitetsutvecklare och lärare i Navets språkklass, Örebro kommun. Masterstudent i svenska som andraspråk, Stockholms universitet.

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel

Mer läsning

Annons