Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En fast public serviceavgift kan tas in av skatteverket

Annons
Lars-Axel Nordell Riksdagsledamot (KD) Örebro

När jag var barn hade vi ingen tv hemma. Grannen i den lilla byn uppe i Härjedalen hade däremot skaffat tv och jag kommer ihåg att jag passade på att lämna över en julklapp till min kompis i grannhuset lagom till när Kalle Anka skulle börja på julafton för jag ville så gärna se Kalle Ankas Jul.

Så småningom skaffade också vi tv, det var naturligtvis svartvit bild och några år senare framträdde Martin Ljung i tv-rutan och talade om att det var dags att skaffa TV2-antenn. Då blinkade det längst upp i högra hörnet i tv-rutan när de bytte program i grannkanalen.

Sedan dess har mycket hänt på etermedieområdet. Nu kan vi i våra hem se knivskarpa digitala tv-sändningar från hur många kanaler som helst med hög upplösning i jättelika platt-tv-apparater som hänger som vilken tavla som helst på väggen.

För snart 60 år sedan infördes tv-licensen. Då såg mediemarknaden och sättet vi konsumerade medier ut på ett helt annat sätt med få radiokanaler och bara en tv-kanal i ett mediemonopol.

Radiotjänst har genom åren pejlat licensskolkare och med viss framgång drivit in tv-licensen, men nu har den digitala tekniska utvecklingen sprungit ifrån tv-licensen.

Sedan SVT, på samma sätt som reklamfinansierade TV4, börjat sända sina kanaler live på nätet går det också att se deras sändningar i datorn, surfplattan eller i mobiltelefonen.

En kille som heter Erik blev uppringd av radiotjänst på sin mobiltelefon en lördag eftermiddag. De frågade om det var till honom de skulle skicka räkningen för tv-licensen. Han svarade att han inte har någon tv-apparat och att det därför inte var aktuellt att skicka över någon räkning till honom.

Radiotjänst ställde då frågor och fick reda på att killen pratade i en smarttelefon som man kan ta del av SVT:s programutbud i. De förklarade att det inte spelar någon roll om han har någon tv-apparat eller ej, han var tvungen att betala eftersom han ägde en smarttelefon.

Att jaga småföretagare och ungdomar med mobiltelefon riskerar att underminera public-servicebolagens legitimitet, och tydliggör behovet av att snarast möjligt ersätta tv-licensen med en ny teknikneutral finansiering.

Man kan verkligen ifrågasätta om själva innehavet av en mottagare, ska vara det som i dagens informationssamhälle kvalificerar oss för att betala tv-licens, oavsett om vi tittar eller ej. Det är nästan lika orimligt som att kräva betalt av personer som bara passerar en tidningskiosk utan att stanna och köpa någon tidning.

Det är viktigt att vi kan slå vakt om ett starkt och oberoende public service, med en modern, teknikneutral finansieringsmodell. En fast public-service avgift skulle kunna tas in av skatteverket, vid sidan av budgeten, på liknande sätt som systemet med begravningsavgiften.

När vi infört denna public service avgift kan Radiotjänst läggas ner och vi sparar 164 miljoner kronor om året. Det är nämligen kostnaden för att kontrollera att folk i dag betalar sin tv-licens. Summan motsvarar driften av tio lokalradiostationer. Samtidigt skulle vi fånga in de tio procent som i dag skolkar från att betala tv-licens.

Frågan om hur public service ska finansieras har vi debatterat i riksdagen ett flertal gånger och där finns lite olika uppfattningar mellan partierna. Men min bedömning är ändå att det bara är en tidsfråga innan vi i Sverige avskaffar den nuvarande tv-licensen och går över till en fast public service avgift. Men tyvärr får vi nog räkna med att det kommer att dröja innan reformen är genomförd.

Lars-Axel Nordell, riksdagsledamot (KD), Örebro

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel

Mer läsning

Annons