Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En intellektuell systemkollaps

Annons

Det är lätt att hänga ut FOI:s generaldirektör Jan Olof Lind som lögnaktig efter den nu famösa Eko-intervjun där han förnekar projekt Simooms existens. När sedan utrikesminister Carl Bildt och försvarsminister Sten Tolgfors envist far med osanning och försöker vilseleda allmänheten om vad som har hänt mellan 2007 och 2010, får man ett intryck av en moralisk systemkollaps. Frågan är om denna kollaps också har en intellektuell sida som går ut över sedvanlig saklighet och faktabaserade verklighetsomdömen? Jag ska ta upp två exempel. Det ena från den öppna offentligheten, nämligen Carl Bildts ekointervjuer de senaste veckorna. Det andra från den sekretessbelagda slutenheten, nämligen en beslutspromemoria från 2010 från Inspektionen för strategiska produkter (ISP), den promemoria som är själva grundbulten för att denna export av krigsmateriel och vapentekniskt kunnande ska kunna tillåtas. Men först litet bakgrund.

I de dokument som Ekot har kommit över, och som finns publicerade på hemsidan hos Studio Ett, tonar bilden fram av ett samverkande nätverk av svenska beslutsfattare, det som inom statsvetenskapen kallas ett governance-nätverk. När sådana nätverk stabiliseras över tid har statsvetare ibland talat om ”järntrianglar” för att betona de starka intresseband och lojaliteter som kan växa fram mellan producerande företag, handläggande tjänstemän och ansvariga politiker.

Nätverket runt Simoom-projektet tycks bestå av 15 till 20 personer från både offentlig och privat sektor. I nätverket finns FOI genom sin tidigare generaldirektör Madeleine Sandström, biträdande generaldirektören Jan-Erik Rendahl och den nuvarande Jan Olof Lind, därtill Dick Sträng som direktör för bulvanföretaget SSTI, tillsammans med en handfull forskare och experter. Viktiga insatser i nätverket har gjorts av Sveriges ambassadör i Saudiarabien, Dag Juhlin Dannfelt (direkt underställd Carl Bildt) samt statssekreteraren i försvarsdepartementet Håkan Jevrell (Sten Tolgfors högra hand). I nätverket finner vi också generaldirektören för Inspektionen för strategiska produkter (ISP) Anders Ekman Duse (som sorterar under handelsminister Ewa Björling), kontrollorganet som tillåter vapenexport. Där finns också chefer från de inblandade företagen som Grontmij, Chrematur AB, Eurenco Bofors AB, Saab Bofors Dynamics AB, med flera. Alla dessa har på olika stadier varit inblandade i att driva på eller se till att projektet blir av.

Detta nätverk består av kvalificerade personer på så hög nivå att det omöjligt har kunnat existera och fungera utan gillande och stöd från ansvariga ministrar, i sista hand hela regeringen. Det har framkommit att regeringen har fattat ett avgörande beslut 2008 som tillåter FOI att gå vidare med planerna. Dessutom har höga departementstjänstemän under 2008 förhandlat direkt med saudierna när relationerna gnisslade. Madeleine Sandström påpekar i en intervju i Svenska Dagbladet att försvarsministern och regeringen konkret har varit inblandad ända från 2007.

Man frestas i detta sammanhang att ställa frågan om det bara var en slump att kung Carl Gustaf och Carl Bildt i höstas var på besök i Saudiarabien och gav kung Abdullah en uppskattande medalj.

Det är nu vi kan börja få syn på något som inte bara är en moralkollaps utan också en saklighetsröta. Carl Bildt försökte i sin första ekointervju den 6 mars, när saken blev känd, skjuta över ansvaret på försvarsministern. Han tog visserligen ansvar för ramavtalet från 2005 som den dåvarande socialdemokratiska regeringen hade ingått, men vad som sedan hade hänt inom ramen för detta avtal var inte hans sak. ”Det får andra svara för”, som han uttryckte sig.

Carl Bildt är regeringens, och kanske Sveriges, mest erfarna och mest renommerade politiker. Han vet mycket väl att i regeringsbeslut är alla ministrar kollektivt ansvariga. När alltså regeringen i sitt beslut den 20 november 2008 ger klartecken åt FOI att gå vidare och sluta avtal om att vara vapentekniska konsulter åt den saudiska regeringen, kan ingen minister skylla på någon annan.

FOI:s hemställan till regeringen, daterad några månader tidigare, i mars 2008, är mycket detaljerad. Den beskriver projektet som: 1) byggnader, anläggningar och utrustning för framställning och tillverkning av krut, sprängämnen, driv- och verkansdelar; 2) teknik och kunskap for framställning och tillverkning av dito; 3) analys, testning och kvalitetskontroll av driv- och verkansdel i pansarvärnsvapen. Carl Bildt är lika ansvarig för detta regeringsbeslut som de andra ministrarna, även om det troligen var Sten Tolgfors och personal från försvarsdepartementet som föredrog ärendet.

Carl Bildt ställs åter inför Studio Etts mikrofoner måndag den 12 mars. Där svarar han på en direkt fråga, om han verkligen inte kände till de detaljerade planerna. Hans svar blir: ”man kan inte känna till allting, det fattas tusentals regeringsbeslut och varje riksdagsman känner inte till alla beslut”. Vad är detta? Vi ser en utrikesminister som i en känslig fråga gentemot främmande makt framhåller att han inte känner till den. Motiveringen är lika häpnadsväckande: att det skulle vara normalt att inte känna till vad man beslutar om. Vi vet alla att om man sitter i en styrelse eller en nämnd är man skyldig att läsa beslutsunderlaget, och skulle man missa något i bilagorna så är man ändå ansvarig för beslutet.

Om vi så lämnar den mediala offentligheten och går in i sekretessens mörka rum finner vi ett ännu mer graverande exempel på bristande saklighet och verklighetsbedömning. Det är den helt avgörande beslutspromemoria som ISP ställde samman till Exportkontrollrådet (EKR) den 5 maj 2010, undertecknad av sagde Anders Ekman-Duses handläggare Thomas Tjäder. I Exportkontrollrådet deltar under sekretess riksdagsmän från samtliga partier, men också tjänstemän från utrikesdepartementet och försvarsdepartementet så att ansvariga ministrar ska kunna få rapport om vad som pågår.

Det är för övrigt anmärkningsvärt att ISP ska kontrollera och besluta om projektets laglighet när dess chef Ekman-Duse har deltagit i möten med industrin och saudierna redan 2007, vilket framkommer i dokumenten. Han har också godkänt bulvanföretaget SSTI:s ansökan om vapenexport 13 juli 2009.

Nu ska saken äntligen drivas igenom och FOI:s bulvanföretag SSTI är nu bortkopplat. I stället har ett annat företag givits samma roll. I promemorian från ISP ansöker företaget Grontmij Installationspartner AB tillstånd, även om FOI:s fortfarande har en central roll i projektet. Det är en noggrann och sakligt sammanställd promemoria laddad med information. Där finner vi en tabell över alla produkter från svenska företag som det handlar om samt en skiss över företagens samverkan. Där finner vi också effekten av regeringens påtryckning om att lägga ner bulvanföretaget SSTI och ersätta det med en annan lösning (som Jan Björklund berömmer sig av). I toppen står svenska FOI och saudiska Modas, som ledande expertorgan. På den svenska sidan ges företaget Grontmij i stället den kommersiellt samordnande rollen för de svenska företagen. På den saudiska sidan har det regimägda företaget NCMS en liknande roll.

I promemorian betonas tydligt de ekonomiska vinsterna. ISP framhåller att projektet är nödvändigt för exportintäkter och sysselsättning samt för ”uppehållande av kompetens” i de svenska företagen. Det kan under ett tiotal år handla om affärer på tre-fyra miljarder kronor och cirka 2 000 jobb. För FOI handlar det om miljontals kronor i konsultintäkter för forskning och utveckling. Promemorian mynnar ut i att tillåta denna export till Saudiarabien.

Som bekant har Sveriges riksdag beslutat om stränga regler för att tillåta export av krigsmateriel, det är dessa regler som ISP ska övervaka och vårda. Promemorian tar noggrant upp de fyra viktigaste kriterierna. Svenska företag får inte exportera krigsmateriel till ett land om det råder: 1) vapenembargo, 2) om materialen kan användas för förtryck av mänskliga rättigheter, 3) om det råder väpnad konflikt i landet, och 4) om regional fred och stabilitet äventyras.

Kontrollorganet ISP gör nu bedömningen att ”inget av dessa kriterier kan anses vara uppfyllt”, Därför kan det inte bli fråga om något generellt förbud om vapenexport till Saudiarabien. ISP framhåller också att svenska företag under lång tid har fått tillstånd att leverera vapen dit. Sedan gör man en förtydligande bedömning om den inrikespolitiska situationen i Saudiarabien. ISP betonar, inlindat och med dubbel negation, men med kontentan att: ”det inte förekommer grova, systematiska och omfattande kränkningar av mänskliga rättigheter” i detta köparland.

Det är en minst sagt uppseendeväckande formulering om en av världens värsta diktaturer (enligt både Human Rights Watch och Freedomhouse). Formuleringen är helt avgörande för att vapenfabriken och den svenska exporten ska kunna få tillstånd. Den framläggs inför utvalda riksdagsledamöter och skickas för kännedom till utrikesdepartementet och försvarsdepartementet. Den synliggör ISP:s praxis som den över tid har förankrats och gillats på ministernivå. När Carl Bildt i en intervju i Expressen den 14 mars säger att ”vapenaffären ska fullföljas”, eller när svenska riksdagsledamöter instämmer i det, så betyder det med logisk implikation att man accepterar ISP:s formulering och bedömning av situationen i Saudiarabien. Det är ju bara utifrån denna bedömning som SIMOOM-projektet kan bli lagligt.

Frågan är alltså om Saudivapenaffären inte bara har resulterat i en moralisk systemkollaps. Den har kanske blottat något värre, en saklighetsröta som gränsar till intellektuell kollaps.

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel

Mer läsning

Annons