Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En nybyggd skola blir både dyrare och sämre än Stadsskogsskolan

Annons
En bra skola. Stadsskogsskolan har hög byggnadsteknisk kvalitet med en byggnadskonstruktion som gör den väl lämpad för ombyggnad, skriver Erik Sigge, doktorand vid Kungliga Tekniska högskolan i Stockholm. Arkivfoto: Sofia Gustafsson

Lindesbergs kommun beslutade för en tid sedan att bygga en ny högstadieskola i Lindesberg. Beslutet togs utan bruklig beredning. De underlag som därefter tagits fram pekar på bristande kompetens i behandlingen av ärendet.

Det nuvarande högstadiet, Stadsskogsskolan, är av mycket hög byggnadsteknisk och arkitektonisk kvalitet med en byggnadskonstruktion som gör den väl lämpad för ombyggnad till samtidens krav på god skolmiljö. Det är inte heller miljömässigt försvarbart av kommunen att förespråka en nybyggnad, med rivning av Stadsskogsskolan som följd, i en tid då vi alla bör bidra till ett mer hållbart samhälle.

Stadsskogsskolan ritades av White arkitekter och byggdes 1977-1978. Byggnaden uppfördes enligt rådande tankar om god skolmiljö och byggnadsekonomi, där flexibilitet och anpassbarhet var viktiga ledord. Enligt detta tänkande skulle byggnader kunna varieras efter skiftande behov under skoldagen eller året och även kunna anpassas till framtida ny pedagogik och nya behov. Inte många av dessa egenskaper har utnyttjats på Stadsskogsskolan genom åren kanske främst på grund av att få har haft kunskap om byggnadens egenskaper och kvaliteter.

Kunskapsbristerna skiner också igenom i kommunens (FALAB) granskning av byggnadens status där den får omdömet ”låg”. Vid ett besök på skolan framstår värderingen som mycket märklig, även om epitet som ”slitet” och ”dåligt underhållet” passar väl på ytskikt och andra ”offerytor”. Naturligt nog är även teknisk utrustning och installationer daterade.

Ett av argumenten för en ny skola har varit att Stadsskogsskolan inte uppfyller dagens pedagogiska krav på undervisningslokaler. Det är däremot oklart vilken pedagogik som åsyftas och hur den relateras till rumslighet. Ett annat huvudskäl till nybyggnad i stället för ombyggnad uppges vara kostnaden, men beräkningsunderlaget måste ifrågasättas. Kommunens utredare har uppskattat produktionskostnaden för ombyggnad av skolan till 17 000 kronor per kvadratmeter, vilket ligger långt över det normala kostnadsintervallet för ombyggnader av skolor. Den uppskattade kostnaden för nybyggnad, 18 500 kronor per kvadratmeter, är lågt beräknad men inom det genomsnittliga intervallet för nybyggnad av skolor.

I normala fall brukar kostnaden för ombyggnationer uppskattas till cirka hälften av nybyggnadskostnaderna. Anledningen till den högt satta kostnaden för ombyggnad av Stadsskogsskolan är sannolikt inte att man tänkt sig att upphandla extra hög kvalitet utan handlar snarare om att man redan har bestämt sig för nybyggnad. Den bistra ekonomiska verkligheten för Lindesbergs kommun är att man i dag inte skulle ha råd att bygga en skola av Stadsskogsskolans kvalitet. Men det visste vi förut. Än värre är att det nu visar sig att kommunen inte förstår att värdesätta vad man har.

Om vi påminner oss om Lindesbergs skolbyggnadshistoria så är det lätt att urskilja vilka investeringar som har varit långsiktigt hållbara och dessutom gett oss bra skol- och arbetsmiljöer.

Och omvänt, vilka lågbudgetsatsningar som medfört merkostnader och ohälsa. Slutet av 1970-talet framstår här som en storhetstid då förutom Stadsskogsskolan även renovering av förra högstadieskolan Kristinaskolan genomfördes. Ombyggnaden av den senare visar sig än i dag som synnerligen lyckad främst tack vare kommunens och renoveringsarkitekternas (Cederwall) insikt om den existerande byggnadens kvaliteter.

En liknande ombyggnad av Stadsskogsskolan skulle kunna ge Lindesberg en högstadieskola av högsta kvalitet med lokaler anpassade för framtiden.

Lindesbergs kommun står i dag utan egen antikvarisk kompetens och kommunens invånare riskerar att se fler förhastade och okunniga beslut i fråga om befintliga byggnader och den fysiska miljön i stort. Det är genom kunskaper om det befintliga som vi kan förstå vad som är viktigt att prioritera i nya byggnadsprojekt.

En sådan utveckling kräver dock en tydlig kunskapsstyrning i fråga om besluten med en bred förankring hos flera expertgrupper – något som står i stark kontrast till Lindesbergs kommuns ensidiga hållning att låta dåligt underbyggda ekonomiska beräkningar styra bebyggelseutvecklingen.

Erik Sigge, arkitekturhistoriker och bebyggelseantikvarie, doktorand vid Arkitekturskolan, KTH

Erik Sigge Doktorand vid KTH

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel

Mer läsning

Annons