Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ett stort svek mot jägarna

Annons
Varg. Ett både hatat och älskat rovdjur. Två kvinnliga jägare efterlyser en sund viltförvaltning. Arkivbild: Pavel Koubek

Vi är kvinnor, jägare, en är bosatt i norra länet och en i södra länet, och vi tillhör olika jägarorganisationer men har en sak gemensamt – jakten. En stor passion och en livsstil för oss båda.

Vi ser det som helt naturligt att vi likväl som vi tar tillvara på och brukar våra skogar, åkermarker, plockar bär och svamp även tar tillvara på och förvaltar vårt vilt på ett sunt och riktigt sätt.

När regeringen i augusti gick ut med att licensjakten skulle stoppas och att taket på 210 vargar skulle slopas kändes det som ett stort svek mot oss jägare – ja, mot hela landsbygden.

Självklart måste vargen förvaltas genom jakt precis som övrigt vilt om man överhuvudtaget ska få någon slags acceptans för det här hos oss som bor på landsbygden.

Effekten av det här har ju i stället blivit att allt fler inte vill ha nån varg alls och förtroendet för rovdjurspolitiken har sjunkit i botten helt och hållet och det känns som vi är på väg mot ett fullständigt haveri.

Det samlade rovdjurstrycket har blivit alldeles för stort. Vi har redan nu en ”överproduktion” av rovdjur här i länet vilket i sin tur omöjliggör en viltförvaltning värd namnet och gagnar definitivt inte något vilt på sikt – inte rovdjuren heller.

Vi har björnar som drar sig längre och längre söderut i länet. I norra länet finns endast en liten spillra kvar av rådjursstammen och lodjuren har tvingats söder-ut – vilket då medfört att vi har en kraftig ökning av lodjur i södra länet (och en mycket knapp tilldelning på licensjakten som inte alls står i proportion till det antal lodjur som finns ). Och till sist vargarna, det största problemet för oss, vi har en alldeles för tät vargstam.

Vi har sju stycken vargrevir (några delar vi med andra län), vi har en hel del vargar mellan reviren och vad det verkar några nya revir på gång. Kan inte vara rimligt att vårt lilla län ska bära så många rovdjur, allt på bekostnad av annat vilt!

Vår svenska jaktkultur med ställande och drivande hundar måste bevaras och är dessutom ett måste för effektiv jakt. Ska vi kunna uppfylla de krav som ställs på oss jägare från olika håll, till exempel när det gäller att hålla älgstammen på en acceptabel nivå (skogsskador, viltolyckor) så måste vi kunna släppa våra hundar och jaga på ett effektivt sätt.

Dessutom är samarbetet med våra hundar (injagning, träning, jakt, eftersök, avel) en mycket viktig och stor del av jakten för oss jägare.

Eftersök, trafikskadat vilt hotas också med det här. Redan nu vägrar många jägare släppa sina hundar i vargområden.

Vilket naturligtvis innebär stort lidande för det vilt som drabbas. En benskadad älg till exempel eller en älg med krossad käke måste man släppa en löshund på för att ha en chans att på ett snabbt, humant sätt avliva djuret.

Alternativet är betydligt värre – djuret går en lång och plågsam död till mötes.

Det är frustrerande att vi jägare som lever för det här, lägger ner enormt mycket tid och engagemang på att vårda viltet – ändå blir vi totalt överkörda när det gäller förvaltningen av våra rovdjur.

Det är lätt att sitta i en lägenhet i stan och tycka att vi ska ha en massa vargar i skogen men det är vi som lever och verkar på landsbygden som ensamma får bära olägenheterna, som det här medför.

Det är helt absurt att vi ska behöva ha en så tät vargstam, tämligen isolerad, just här i Mellansverige. Den styrs på alla möjliga konstlade vis med flyttning av vargar hit och dit som kostar samhället enorma pengar och också innebär stort lidande för många av oss som bor på landsbygden.

Vi vädjar nu till politiker i länet att göra något innan det gått helt överstyr, sätt tryck uppåt på regeringen. Vart tog löftet om regional rovdjursförvaltning vägen?

Vi är betrodda att förvalta älg med regional förvaltning, men rovdjuren ska förvaltas centralt – det är en omöjlig uppgift för markägare och jägare att få ihop denna matematik.

Bevara livskvaliteten för oss som bor på landsbygden och låt oss få tillbaka en sund och vettig viltförvaltning.

Anki Pettersson

Jägarnas Riksförbund

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel

Mer läsning

Annons