Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Frågan är om vi alls ska ha med diktaturer att göra

Annons

Lars Ströman tar på ledarsidan upp en händelse som tv-programmet ”Uppdrag granskning” upphöjt till skandal. Det handlar om försäljning av dataprogrammet ”Edge” till Kina som eventuellt kan användas i militärt syfte, till och med för tillverkning av massförstörelsevapen. Han avverkar snabbt det som borde vara själva kärnfrågan med ett ”detta är åt helskotta”. Lars Strömans huvudlinje i artikeln är att Aftonbladet anklagar regeringen för att gosa med diktaturer utan att de samtidigt nämner att det gjorde Socialdemokraterna också när de hade regeringsmakten.

Jag vill stanna upp vid Lars Strömans inledning. Att FOI, Försvarets forskningsinstitut, sålt dataprogram till Kina som skulle, som han skriver, ”kunna användas för att tillverka militära flygplan och robotar”. ”Skulle kunna” är här nyckelord.

Vid vilken nivå ska vi bli indignerade och vid vilken nivå ska vi hänvisa till dubbelmoral alternativt uppmanas att stoppa huvudet i sanden? Hur mycket varor köper vi från Kina som vi själva kan använda i vår vapentillverkning eller som ”skulle kunna” användas till annat? Är det ointressant för oss? Är det Kinas problem?

Vad som verkar helt okontroversiellt är att köpa varor från Kina som ger Kina inkomster att hålla sig med massförstörelsevapen som kan döda människor. Är resonemanget löjligt?

När ska vi bli indignerade? När Volvo säljer sin kunskap att tillverka bilar i Kina, som kan användas av chefen på vapenfabriken att åka till jobbet och tillverka kärnvapen. Eller när Scania säljer en lastbil som ”skulle kunna” användas att dra ett släp med en missil med kärnvapenstridsspets som skulle kunna döda tusentals människor.

Eller ska vi bli indignerade ännu tidigare, redan när Gislaved säljer lastbilsdäck till Scania som exporterar lastbilen till Kina, eller kanske redan när vi säljer ett data program? Gräver jag löjligt djupt i dubbelmoralen? Barnsligt?

Kina har sedan länge militära flygplan, robotar och massförstörelsevapen. Kan det bli värre än så? De verkar ha klarat sig alldeles utmärkt utan ett svenskt super dataprogram som ”skulle kunna”.

I vilket skede ska man som rättrogen svensk bli indignerad. Ska ”Uppdrag granskning” dra den gränsen eller finns det andra opinionsbildare som kan hjälpa till och inte bara flyta med? Måste svenskt rättvisepatos grunda sig på dubbelmoral eller att inte låtsas om, för att den svenska modellen ska hålla samman?

Jag frågar mig igen var går gränsen för, dubbelmoral, sticka huvudet i sanden och när är det dags att uttrycka indignation? Ska vi sluta gosa med FN därför att minst hälften av medlemsländerna är diktaturer och har en röst?

”Uppdrag granskning” liksom Lars Ströman och Aftonbladet tar inte upp problemets kärna. Ska vi över huvud taget ha med diktaturer att göra och om vi ska det, under vilka förutsättningar? Är det när det ”skulle kunna” hota tillväxten och den svenska välfärden, när det är OS, när diktaturen är tillräckligt stor eller när det är nyhetstorka?

NA svarar: Nej, vi ska inte avbryta alla kontakter med diktaturer. Kinas behov av handel innebär en viss öppning mot omvärlden. Den innebär att kinesiska medborgare får tillgång till kontakter och information som de annars inte skulle ha haft. Men att sälja militär teknik till diktaturer är förkastligt.

Lars Ströman

Politisk redaktör NA

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel

Mer läsning

Annons