Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Långa väntetider ett hot

Annons
Dröjer. På USÖ är det numera längre mellan mammografin för yngre kvinnor. Helt mot vetenskapen, skriver Elisabeth Eriksson, bröstcancerpatient. arkivbild: Kicki Nilsson

Många kvinnor i Sverige känner djup oro över att ha drabbats av svårare bröstcancersjukdom på grund av försenad diagnos och behandling. Jag är en av dem.

Den 18 november 2011 läste jag en artikel i Karlskoga Kurirens nättidning. Artikeln tog upp hur olika det ser ut, i olika landsting, vad gäller hur snabbt patienter kommer under behandling vid olika tumörsjukdomar, efter att diagnos ställts. Karlskoga Kuriren skriver att ”Kenneth Villman är noga med att poängtera att skillnaderna mellan landstingen är små, som högst några veckor och det har ingen betydelse för själva sjukdomen”.

Lite längre fram i artikeln säger Kenneth Villman att ”Det är tiden fram till upptäckt som är viktig. Tiden mellan remiss och behandling är så pass kort så ett par dagar mer eller mindre spelar mindre roll.” Jag ställer mig dock frågan om det verkligen är så att, några veckor, inte spelar någon roll? Och, hur många veckor, spelar då roll?

Mammografi kan rädda liv, genom att tumörer upptäcks tidigt, och mammografiläkare manar kvinnor att gå på de undersökningar de kallas till. Den 18/12 2009 kallades jag till en hälsoscreening.

Jag skulle ha kallats tre månader tidigare eftersom screeningintervallet var 18 månader för kvinnor i min åldersgrupp. Svaret dröjde, men 40 dagar efter mammografin kallades jag tillbaka och bröstkirurgen sa att,”så här brukar en bröstcancer se ut”. Jag har sedan också läst i min journal att det var en förändring, mammografikod 5, de sett på mammografin, vilket betyder att det är helt klart, att det är en invasiv cancertumör, och därmed är också diagnosen bröstcancer ställd.

Ändå kallades jag inte tillbaks förrän efter drygt fem veckor. Tumören var stor, och när jag frågade hur det kunde komma sig, visade kirurgen mig de bilder som tagits 2008. Området där tumören nu växte var inringat, på båda bilderna, och en förändring syntes.

På frågan varför jag inte hade kallats tillbaka 2008, svarade kirurgen att det fick jag fråga mammografiläkaren om. Hennes svar blev att hon gjort bedömningen att det ”inte var fråga om en växande tumör”. Vad var det då hon ringat in? Ingenting? Detta ”ingenting” var i alla fall en stor cancertumör 21 månader senare.

Detta ”ingenting” omtalas både i min journal på kirurgen och onkologen. I journalerna står,”förändringen fanns redan 2008, men bedömdes då som godartad”. Ja, tiden fram till upptäckt och diagnos är viktig! Och, mammografi kan rädda liv!

Mammografiläkaren hänvisar senare i ett yttrande till att forskning visar att ”95 procent av bröstcancertumörer hos kvinnor yngre än 50 år, fördubblar sin storlek på mellan 44 och 147 dagar”. Frågan jag ställer mig då är hur Kenneth Villman kan säga att några veckor inte spelar någon roll för sjukdomen? Om bröstcancertumörer kan fördubbla sin storlek på 44 dagar hos kvinnor yngre än 50 år, är det väl riktigt bråttom.

Detta om att några veckors tid mellan diagnos och behandling inte spelar någon roll medicinskt, kan då inte stämma. Jag ställer mig också frågan hur två läkare ur samma bröstcancerteam kan ha så olika uppfattning om tidens betydelse?

Hur mycket bättre skulle inte min prognos ha kunnat vara om jag hade kallats tillbaks efter mammografin 21 månader tidigare för vidare utredning eller om jag åtminstone kallats till nästa mammografi i rätt tid. Hur jag sedan kunde få vänta 40 dagar efter hälsoscreeningen innan jag kallades tillbaka, när bilderna visade en mammografiskt klar cancer, mammografikod 5, är helt orimligt.

Från den 18 december 2009 då min tumör diagnostiserades till operationen den 11 februari 2010 gick det 54 dagar, alltså drygt sju veckor. Sedan dröjde det drygt tre veckor till innan cytostatikabehandlingen påbörjades.

Socialstyrelsens riktlinjer vad gäller mammografi för kvinnor i min åldersgrupp innebär att hälsoscreening ska ske var 18:e månad. Och, det var också det intervallet USÖ hade vid tiden för min diagnos, även om jag kallades tre månader för sent. Trots att mammografiläkaren poängterade hur snabbt bröstcancertumörer växer hos kvinnor yngre än 50 år, förändrades kort efter hennes yttrande screeningintervallet för yngre kvinnor, från 18 till 24 månader, alltså screeningintervallet blev samma för alla, oavsett ålder.

Ja, tiden fram till upptäckt är viktig. Och, tiden mellan diagnos och behandling likaså. Inte bara tiden varierar mellan landstingen, utan även behandlingen av samma typ av tumörsjukdom, vilket också har betydelse för sjukdomen.

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel

Mer läsning

Annons