Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Låt Anna fortsätta att gå på daglig verksamhet i Kumla

Socialnämnden i Askersund har beslutat att Anna, som är funktionshindrad, inte får gå på Daglig Verksamhet i Kumla och samtidigt bo kvar i Askersund.

Annons
Stor uppslutning när Kumla kommuns dagliga verksamhet vid Resurscenter nyligen firade tio år.

Det är i Kumla hon har sina vänner och det är också där hon har hittat en verksamhet som motsvarar hennes intressen. Och nu tvingas Anna och hennes familj att flytta från Askersund till Kumla.

Siv Ahlstrand har säkert tagit ett beslut i enlighet med LSS-lagen. Grundtanken med LSS är att den enskilde ska ha stort och avgörande inflytande över insatserna. Har Anna haft det i det här fallet?

Siv Ahlstrand påstår att en riktig individuell bedömning inte kunnat göras på grund av att Anna fortfarande går kvar i gymnasie-särskolan. Det låter som ett märkligt förfaringsätt att först låta personen börja på Daglig Verksamhet och sedan göra den individuella planen.

När nu föräldrarna på ett föredömligt sätt i god tid velat förbereda inträdet i vuxenlivet för Anna så är kommunen inte med på banan. Och trots att kommunen tycker att den individuella bedömning har brister anser de sig ändå ha tillräcklig kunskap för att förstå vad som passar Anna bäst.

Jag förstår föräldrarna när de känner att de talat till döva öron. Till några som tror sig ha större insikt än föräldrarna – eller lärarna – eller till barn- och ungdomshabiliteringen som följt Anna under många år.

Det är inte familjen vi kan ta hänsyn till, utan den enskilde personen, säger Siv Ahlstrand. Det uttalandet visar på en inställning utan minsta insikt om hur en familj fungerar där ett av barnen har en funktionsnedsättning. Om Siv Ahlstrand förstod det skulle hon inte uttala sig på detta sätt.

För föräldrar som ett helt liv kämpat för sina rättigheter känns hennes påstående som ännu en käftsmäll. En ung människa med funktionshinder behöver sitt sociala nätverk, inte minst föräldrarna, i en övergång till ett liv på egen hand. Att säkerställa detta sociala nätverk är väl i högsta grad att ta hänsyn till personen.

Och det handlar inte alls om ekonomi, säger Siv Ahlstrand. Tillåt mig tvivla. Men jag förstår, LSS tillåter inte att en kommuns begränsade ekonomi ska avgöra den funktionshind-rades möjlighet till ett liv med goda levnadsvillkor.

Min erfarenhet som ordförande i Sydnärkes FUB är att så är tyvärr ofta fallet. Ett exempel på det är den indragna hab-ersättningen, som socialnämnden i Askersund beslutade om hösten 2013. Ett i och för sig helt lagligt beslut men utan empati och förståelse för en grupp som redan ligger och som är det nya fattigsverige.

En dags jobb på Återbruket eller att servera fika på vårdcentralen i Askersund är inte ens värt det som den sämst betalde kommunarbetaren får för en halv timmes arbete. Ett års slit belönas med en resa. Skulle du själv tycka att det var tillräckligt?

Siv Ahlstrand, gå Anna till mötes och låt henne bo kvar i Askersund och låt henne få åka till Daglig Verksamhet i Kumla! Det finns ju andra personer med funktionsnedsättning som bor i Askersund och som tillåts fara till sin sysselsättning i annan kommun, exempelvis till Lekeberg. Var inte med och urholka LSS-lagens djupaste mening: att ge personer med funktionsnedsättning möjlighet att åtminstone lite få bestämma över sitt eget liv.

För Sydnärkes FUB

KG Andersson

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel

Mer läsning

Annons