Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Liberal marknadsekonomi har lyft fattiga länder i Asien

Annons
Har fått det bättre. Många människor i Indien, Kina och Sydostasien har de senaste decennierna fått en högre levnadsstandard mycket tack vare den marknadsekonomi som tillämpas.Arkivfoto: Tsering Topgyal/TT

När staten Israel bildades 1948 fick alla medborgare lika lön. Gatsopare, hjärnkirurger och ministrar ersattes alla med 15 kronor om dagen (270 kr i dagens penningvärde). Gingo-koefficienten var noll vilket innebär total jämlikhet. Efter några år måste systemet överges. De flesta fann det orättvist och dessutom hämmande för framåtskridandet genom att extra arbetsinsatser inte lönade sig. Sedan antiken har det skiljts på utjämnande och fördelande rättvisa. Numera råder det i stort enighet om att skillnader behövs.

I Göteborg intervjuades nyligen några rika socialister. Sven Wollter, som ju står längst ut på vänsterkanten genom KPLM (r), hävdade att pengar som man tjänat på ett hederligt sätt har man rätt till. Andra svar var likartade.

Alla länder som prövat socialistisk planekonomi har råkat ut för stagnation. Att liberal marknadsekonomi är överlägsen har inte minst visats av det som hänt i Indien, Kina och Sydostasien under de senaste decennierna.

Geniala uppfinningar och start av företag som blir mycket framgångsrika kan leda till att några blir mycket rika, men sådant är ofrånkomliga ingredienser i en marknadsekonomi. I flertalet länder är det heller inte fult att bli rik. Som Olof Palmes tennispartner och partivän Harry Schein en gång uttryckte det, torde Sverige vara det enda landet på jorden där avundsjukan är starkare än sexualdriften.

Det tycks som om Johan Unger och Sven Larsson vill ha någon form av planekonomi för att utjämna skillnader trots det förkrossande nederlag som den lidit mot marknadsekonomin.

Några ord bör också ägnas åt moral i samband med marginalskatter. Inför den svenska skattereformen 1990 svarade alla partiledare Ja på frågan om det var rimligt att alla får behålla minst 50 procent av en inkomstökning. En klar majoritet av svenska folket svarade också Ja på frågan och Kjell-Olof Feldt fick klartecken för en högsta marginalskatt på 50 procent. Den har sedan höjts till 57 procent och vi har därigenom en av världens allra högsta marginalskatter.

Den nya regeringen föreslår ytterligare höjningar. Det finns gott vetenskapligt stöd för att marginalskatter över 50 procent är till skada för samhällsekonomin.

Man kan dessutom hävda att sådana skatter är moraliskt tvivelaktiga.

När Kjell-Olof Feldt var handelsminister i början av 70-talet hade han köpt ett gammalt hus i Nacka där det behövdes en ny trappa. I sin bok ”Min väg till politiken” berättar Feldt om hur han kontaktade Byggnadsarbetarförbundet, som rekommenderade en duktig snickare. Denne var också pålitlig socialdemokrat och ordförande i en S-förening men den första fråga mannen ställde till Feldt var om han ville ha kvitto. Med kvitto skulle priset bli närmare det dubbla.

Handelsministern häpnade över att en pålitlig socialdemokrat erbjöd sig att jobba svart åt en medlem av sin regering som så länge predikat nödvändigheten av solidaritet och skatternas betydelse för välfärden. Arbetet blev utfört med kvitto och så bra att Kjell–Olof Feldt senare också bad om hjälp med ett annat arbete. Det kunde snickaren inte åta sig men han rekommenderade en kompis som gick sjukskriven och som nog hade tid att göra jobbet – utan kvitto förstås.

Feldt häpnade på nytt, men fick en grundmurad tro på fördärvligheten av höga marginalskatter.

Sven Georg Ericsson Örebro

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel

Mer läsning

Annons