Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Museets vilsegångna ledning arbetar emot sina direktiv

Annons
31 mars 2004. Då invigdes Idrottsmuseet i Örebro läns museum och samarbetet med Idrottshistoriska sällskapet inleddes. Thomas Bodström, före detta justitieminister och riksdagsledamot för Örebro län (S), deltog.

Tack Pentti Supponen och Mikael Evergård för ert svar på vår debattartikel. Till trots att stora delar var missledande med faktafel så står det nu helt klart för läsaren vad kärnproblemet är.

Pentti och Mikael ser inte idrottsrörelsen som en naturlig del av länets kulturhistoria och kulturarv och därmed museets verksamhet. Här har på kort tid en fullständig helomvändning skett av museets ansvariga.

En svängning, märkligt nog, helt emot landstingets kulturplan för museets verksamhet vilken tydligt anger att en förutsättning för en positiv utveckling av museet är en ökad samverkan med andra aktörer som organisationer, institutioner och kommuner.

Örebro Läns Idrottshistoriska Sällskap välkomnades till Örebro Läns Museum som hyresgäst och samverkanspart av den dåvarande museichefen och styrelsen för tio år sedan. Sällskapet och idrotten sågs som en naturlig och positiv part i museets utveckling.

Ett flertal utställningar skapades, med stöd av museets kunniga utställningsansvariga, vilka lockade storpublik. Vi sågs som en del av den totala verksamheten.

Utställningarnas produktion och kostnad har Sällskapet själva svarat för vilket gjort att ett miljonbelopp tillförts verksamheten inom museets lokaler. Årligen har erlagts en hyra på totalt nära 3 miljoner för perioden.

Noterbart är att detta ekonomiska tillskott avsäger sig museet i ett läge när det enligt vice ordföranden Conny Sandberg, i en NA-intervju 19 maj, blöder ekonomiskt och inte har en krona i utställningsbudget.

I dag styrs museet av en ny ledning vilket inneburit att i stort all form av samverkan upphört de senaste åren.

I direktiven för museet anges att delaktighet, dialog och samskapande är viktiga beståndsdelar. Med våra tio års erfarenhet av museet kan vi konstatera att verksamheten gått åt helt motsatt håll vilket lett till isolering och stagnation.

Museichefen har valt att i stället för att tala med oss tala till oss.

Sällskapet som tidigare sågs som en värdefull samverkanspart, med stor delaktighet i verksamheten, betraktas idag som en lokalhyrande förening.

Vi tog museets vidgade uppgift på allvar och läste på vad kulturplanen föreskrev. Med utgångspunkt att museet ska vara en viktig framtida mötesplats och arena tog vi fram ett kompromissförslag med ett antal innovativa framtida samverkansområden.

Ett led i att vidga Sällskapets egna verksamhet var en ökad alliering med Örebro Läns Idrottsförbund som genom dess förgreningar når ut till alla länets idrottsföreningar med dess barn, ungdomar, ledare och föräldrar.

Men våra konstruktiva förslag till samverkan negligerades helt av museichefen vars enda budskap var ett helt oacceptabelt förslag om en flytt till I3- området.

Därmed tvingades vi konstatera att den under nära tio års tids framgångsrika samverkan mellan Sällskapet och museet idag inte är önskvärd av de för tillfället ansvariga.

Vi tror på ett framtida Örebro Läns Museum som på nytt utses till landets bästa, det skedde 1998.

Det målet kan nås om museets huvudman landstinget förverkligar sina kloka och innovativa framtida mål för museet, vilka vi helt delar.

Ett förverkligande vilket också skulle innebära att idrotten och Sällskapet välkomnas åter till museet tillsammans med andra intresserade organisationer och aktörer inom vårt län.

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel

Mer läsning

Annons