Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Narcissism löser inte problem i ett splittrat samhälle

Annons

Regeringen har tillsatt Framtidskommissionen  som ska ”sätta fingret på viktiga samhällsutmaningar” för åren 2020-2050. Det handlar således om att hitta sätt att överbrygga de motsättningar som den havererade invandringspolitiken har fört med sig och kommer att föra med sig i vårt samhälle. I onsdags förra veckan (2012-05-30) var det kallat till ett seminarium på Örebro universitet. Nerikes Allehandas tidningschef Katarina Ekspong skrev före seminariet om ”Svenskheten – en lök som snart har ett nytt lager” och efter seminariet om sig själv som elev och ”invandrare” i Frankrike. Det som forskarna på seminariet (statskunskap, sociologi, pedagogik) tycktes vara överens om var lite förenklat, att förutsättningarna för integration inte skulle kunna tryckas på uppifrån, utan att de uppstod i autentiska möten ungdom emellan under ungdomen och att detta på något sätt pekade ut kursen för det framtida påverkansarbetet.

I sitt senare inlägg tycks Katarina Ekspong ha uppfatta detta som, att skolan är viktig och att ungdomen skulle kunna nås inom skolans väggar (om de inte är nedbrända). Hon berättade om sin egen personliga erfarenhet som ”invandrare” och elev i Frankrike, där hon av en lärare blev respektfullt bemött och av en annan behandlad kritiskt. I det första fallet satt hon ”längst fram på stolen och var allmänt aktiv”. I det andra fallet ”satt jag längst bak, fnittrade, kastade jordnötter på kamraterna och blev utkastad ur klassrummet” (detta hände ju i Frankrike). Den första läraren ”såg till att också jag förstod och han intresserade sig även för mina infallsvinklar trots knagglig franska. En del flyktingbarn har en liknade situation. Jag drar inga paralleller i övrigt.” Det är alltså till stor del lärarnas fel.

Inte undra på att de enligt en tingsrättsdom också förväntas tåla en del stryk! I Frankrike hände det, att ”två av mina lärare, som var bästa vänner, slogs”, den ene ”var redo att förlora en vänskap” för hennes sak (NA 2012-06-02). Vilken enorm narcissistisk triumf för en ung kvinna.

Efter Katarina Ekspongs parallell kan vi inom Sverigedemokraterna sannolikt räkna med ytterligare ett antal medlemmar och nu dessutom från lärarskråets sida. Det torde annars kräva ett helt annat slags tänkande och ett allsidigt sådant, än det som Katarina Ekspong och Framtidskommissionen visat prov på, om vi ska kunna tackla de allvarliga samhällssplittrande problem som vårt samhälle står inför 2020-2050. Jag var där och lyssnade. Narcissism och politisk korrekthet lär inte leda oss på rätt kurs.

Anders ÖstlundOppositionsråd (SD)

Örebro läns landsting

NA svarar:

Min krönika, där jag skrev hur jag betedde mig som tonårig utlänning i Frankrike, hade inte som syfte att vara smickrande för mig personligen. Däremot hade den mycket riktigt en tankemässig koppling till Framtidskommissionens seminarium i Örebro. Ett av mina medskick till regeringen var att känslan av tillhörighet är viktig för ett samhälle. Och det är inte enkelt att skapa tillhörighet för den som av olika skäl är annorlunda. Som ung utlänning hade jag inte ens en längtan efter att höra till majoritetskulturen. Det gör det svårare för ett samhälle som har just det som mål. Men när jag blev speciellt inbjuden gick jag ändå in genom den öppna dörren.

Min egen upplevelse var i skolmiljö. Men jag riktade mig till oss alla, inte specifikt till lärarna. Till syvende och sist handlar frågan om man vill bjuda in eller stänga ute. Min upplevelse var att det val som görs har stor betydelse för slutresultatet.

Katarina EkspongTidningschef, NA

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel

Mer läsning

Annons