Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Politikerna nedprioriterar väljarnas viktigaste sakfråga

Annons

Årets budget har behandlats av kommunfullmäktige i Ljusnarsbergs kommun.

När det gäller skolan kan man konstatera att flera partier före valet var rörande överens om att det måste satsas på skolan, och mest i tidiga åldrar. Lika rörande överens är nu den styrande majoriteten efter valet att visserligen är skolan viktig, men andra saker är viktigare.

Reella satsningar på förskola och skola lyser med anmärkningsvärd frånvaro.

Förskolan i Ljusnarsberg har många barn per pedagog jämfört med övriga landet. Varje pedagog ska i genomsnitt ha hand om uppemot sju barn, och då talar vi inte bara om femåringar, utan om barn så små som ett år. Alla som varit på barnkalas med tio femåringar vet att det är en utmaning – tänk dig då att du ensam har ansvar för dessa barn och att de enda som kan hjälpa dig om något händer är dina kolleger, som var och en har lika många barn själva.

När det gäller fritids är situationen ännu allvarligare, där ska en handfull pedagoger ta hand om uppemot 70 barn i olika åldrar. Även fritids har en läroplan, en läroplan som man i dagsläget får ge upp att försöka följa eftersom det helt enkelt är omöjligt. Fokus får i stället läggas på ren säkerhet, att se till att barnen inte skadas, mobbas eller tappas bort. Ljudnivån är hög och lokalerna dåligt anpassade efter verksamheten.

Mot bakgrund av den situation vi har i förskolan och de lägre åldrarna i skolan i dag är det inte konstigt att resultaten för de högre klasserna ser ut som de gör. Barn är anpassningsbara och klarar mycket, men alla klarar sig inte. De svagaste, de som behöver mest stöd är förlorarna.

Kvittot på hur kommunens skolpolitik har fungerat hittills ser vi i den stora andel elever som går ut högstadiet utan fullständiga betyg, och utan att vara behöriga till gymnasiet. Så har det sett ut i snart ett decennium.

Ändå väljer man att fortsätta i stort sett som förut och förlitar sig på att verksamheten på något sätt hittar en lösning. Detta trots att måluppfyllelsen har sjunkit flera år i rad. Men när nu både personal och föräldrar slår larm är det en signal som förtjänar att tas på allvar.

Man inrättar en speciallärartjänst till grundskolan, men lämnar krisen i förskola och fritids utan kommentar. Man nämner att behovet av läxhjälp bör utredas, politikerspråk för ”vi skjuter på det tills ni glömmer det”. Man understryker att ”målen ska uppfyllas”, där man i ena änden vill se höjda resultat, i andra änden vill att färre pedagoger ska ta hand om fler barn. Det har ju fungerat så bra hittills.

Ungdomar som inte har gymnasiekompetens i dag har mycket svårt att få ett arbete, risken är därför stor att flera av de ungdomar man inte satsar på i skolan i stället kommer att behöva försörjningsstöd i framtiden. Våra barn är den största investering vi har, faktiskt den enda verkliga investeringen. För vem är det vi har tänkt ska åka på vägarna, bo i husen och ta hand om oss när vi blir gamla?

Folkpartiet var det enda parti som ens försökte prioritera förskola och skola i årets budget. Tyvärr fick vi inte gehör för detta. De kommande fem åren satsar majoriteten däremot hisnande 40 miljoner kronor på att renovera kommunens 300 lägenheter.

I Folkpartiet anser vi inte att man kan hävda att man satsar på skolan när personalen i verksamheten vittnar om kontinuerliga försämringar av sina arbetsförhållanden. Att resultaten har gått stadigt nedåt under lång tid och verkar ha landat på en permanent sistaplats i landet är inte en slump. Det är ett direkt resultat av den politik som förs och har förts under lång tid och som nu kommer att föras i ytterligare fyra år.

Åsa Rosenberg

Ersättare kommunfullmäktige för Folkpartiet liberalerna Ljusnarsberg

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel

Mer läsning

Annons