Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Problemet är inte avsaknad av pengar utan brist på kunskap

Nyligen rapporterade Skolverket, att var tredje lärare i grundskolan saknar behörighet för det stadium eller de ämnen hen undervisar i. På gymnasiet är läget ännu värre.

Annons

I Örebro är situationen ungefär som i övriga riket. Det finns flera orsaker till bristen och för att en förbättring ska kunna åstadkommas behövs genomgripande analyser. Det räcker inte med att gå 20 år bakåt i tiden som vissa politiker föreslagit.

Uppluckringen av kraven på ämneskunskaper hos lärarna började nämligen redan på 1980-talet. Många elevers svårigheter på högstadiet påstods bero på att de fick för många lärare. Därför skapades begreppen NO- och SO-lärare och utbildade lärare fick börja undervisa i varandras ämnen.

Historielärare fick undervisa i religionskunskap, biologilärare i fysik och så vidare. Respekten för ämneskunskaper urholkades ännu mer i samband med kommunaliseringen då i stort sett alla behörighetsregler togs bort. Det talades följdriktigt mer och mer om vuxna i skolan i stället för lärare i skolan.

Det verkliga grundskottet mot ämneskunskapernas betydelse och läraryrkets status kom i samband med 2001 års lärarutbildningsreform. Då gjordes utbildningen till stor del gemensam för alla lärare – från förskola till gymnasium. De som antagits till utbildningen fick i ett senare skede välja vilken inriktning man skulle ha. En följd blev att ganska få valde de inriktningar som ansågs svårast – nämligen matematik och fysik liksom främmande språk. Lärarexamen fick man ju oberoende av vilket stadium eller vilka ämnen man inriktat sig på!

Riksrevisionen har nyligen

påpekat hur lärarbristen blivit värst just i de ämnen som ansetts svårast. Skadeverkningarna av 2001 års lärarutbildningsreform kommer alltså mer och mer i dagen. Reformen drevs främst fram av allmänpedagoger och av TCO:s lärarförbund. Allmänpedagogiken fick stärkt ställning på ämneskunskapernas bekostnad liksom vid lärarutbildningsreformen 1988. Utbildning i pedagogik påstods vara det viktigaste och skulle vara kravet för lärarlegitimation.

Jörgen Ullenhag fick av alliansregeringen uppdraget att leda en utredning av legitimationskraven. Förslaget blev, att också ämnesutbildning för det stadium och i de ämnen läraren skulle undervisa måste ingå. Indignationen från TCO:s lärarförbund blev stor. ”På det sättet blir ju 40 procent av våra medlemmar obehöriga” – klagade en talesman. Det har ju snarare varit regel än undantag att lärare undervisat på stadier och i ämnen, som de saknat adekvat utbildning för. Vanligast är att matematik och naturvetenskapliga ämnen drabbats liksom moderna språk. Så är det fortfarande enligt Skolverkets och Riksrevisionens färska rapporter.

Av dessa rapporter kan man också dra slutsatsen, att skolans problem inte i första hand är för stora klasser och brist på pengar. Vi har en av världens allra dyraste skolor. Skulle penningtilldelningen vara avgörande hade vi legat i topp också resultatmässigt. Vallöftena om mindre klasser och fler lärare ter sig minst sagt malplacerade, efter vad som nu avslöjats om behörighetsbristerna. Återupprättande av respekten för kunskaper är nog det viktigaste som behövs i svensk skola.

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel

Mer läsning

Annons