Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Släpp åldersfixeringen

Annons
Pensionärer som jobbar. Vi behöver alla goda krafter i arbetslivet, och företagen måste se till att hitta rätt kompetens. Därför bör det vara öppet för alla som vill att jobba när de blivit pensionärer, skriver Malin Silén. Arkivbild: Birgitta Cavallini/VLT

Vi människor blir äldre och äldre och det gör det naturligt att diskutera vad vi ska göra med vår ökade livslängd och hur vi ska klara välfärden när en allt högre andel av befolkningen är över 65 år. Antalet arbetade timmar kommer med största sannolikhet att behöva ökas, och troligen måste vi komma upp i en högre ”produktivitet” för att bibehålla vår välfärd och levnadsstandard.

Nyligen föreslog statsminister Fredrik Reinfeldt en höjd pensionsålder. Han sätter fokus på en viktig fråga, men att låsa sig vid en viss ålder kan vara riskabelt. Under de senaste åren har jag träffat flera aktiva seniorer som har passerat 70-årsstrecket, men också några ”kämpar”, där pensionsdagen varit efterlängtad redan vid 60. En av dem slutade just vid den åldern, de andra ville gärna göra det. Några skulle till exempel värdesätta att få vara hemma mer under småbarnsåren och sprida sitt förvärvsarbetande över många år, andra behöver avbryta ett intensivt och slitsamt yrkesliv tidigare.

Jag tror att lösningen skulle kunna stavas flexibilitet. Jag tror inte alla är tänkta att passa in i samma mall, vi måste se till varje individs förutsättningar och behov. Kanske ska vi fokusera i en helt annan ände och börja med ungdomarna.

Vägen ut på arbetsmarknaden kan vara både lång och snårig. Etableringsåldern i Sverige, alltså åldern då tre fjärdedelar av en årskull uppnått sysselsättning, är bland de högsta i världen enligt Svenskt näringslivs rapport ”Högskolekvalitet 2011”. En genomsnittsålder på 28 år kan knappast vara försvarbar, varken samhällsekonomiskt eller för den enskilda ungdomen. Jag tror det är där vi måste börja.

För det första är såklart utbildning en av de allra viktigaste faktorerna och vi måste sätta in resurser tidigt. Kunskapsmässigt, men också för att se till att våra barn och unga får en trygg skolgång. I höstas drev Kristdemokraterna igenom satsningar på elevhälsan för omkring 200 miljoner per år. Gymnasiet är en tung period för många unga och utan ett slutbetyg är vägen till arbetsmarknaden jobbig och svår.

Vidare måste ungdomar få en chans att komma in på arbetsmarknaden under enklare former. Tack vare satsningar på till exempel feriepraktik får ungdomar inblick i arbetslivet och lär sig de sociala koder som krävs på en arbetsplats. Självklart är vi alla oerfarna i början, men vågar företagaren satsa på de unga lönar det sig i det långa loppet. Att få in fler ungdomar på arbetsmarknaden med hjälp av tidiga insatser är viktigt. Både för vår gemensamma välfärd, för företagen men kanske framför allt för de enskilda ungdomarna.

Samtidigt får vi inte fastna i en diskussion om arbetskraften och huruvida det är pensionären eller ungdomen som bör gynnas. Antalet lediga jobb är inte konstant utan kan påverkas av förbättrat näringslivsklimat, ändringar i konjunkturer och huruvida företag och arbetssökande matchas rätt. Det viktigaste med Fredrik Reinfeldts uttalande är lärdomen att vi inte bör stirra oss blinda på en bestämd ålder. Vissa både kan och bör säkert jobba vidare efter 65-årsdagen, men absolut inte alla. Vi behöver alla goda krafter i arbetslivet och framför allt måste vi se till att företagen hittar rätt kompetens. Oavsett vilket år som står i födelsebeviset.

Malin SilénKristdemokrat Örebro

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel

Mer läsning

Annons