Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Spelmarknaden måste avregleras men under ansvar

Annons

Frågan om spelmarknaden är en balansgång. Samtidigt som spel – inte minst på idrott – är ett nöje för många så kan det vara ett helvete för andra. Den svenska spelmarknaden har väntat på reformer i tio år. Riksdagen har duckat för frågan och behovet.

Monopolföretaget Svenska Spel är på många sätt välskött. Men det har misslyckats med två saker i sitt uppdrag: Socialt ansvar och reellt idrottsstöd. Ingen annan aktör på spelmarknaden möter utmaningarna särskilt mycket bättre.

Kritiken fram till i dag har handlat om monopolets själva existens och dess bristande sociala ansvarstagande kombinerat med frågan om det strider mot inre marknadsregler inom EU.

Anders Borg (M) lyssnade inte och Magdalena Andersson (S) kommer rimligen inte heller frivilligt att lyssna eftersom det fiskala perspektivet alltid går först i finansdepartementet. Att Socialdemokraterna dessutom generellt gillat statens monopol gör nog förändringsviljan än mindre.

De signaler om förändring som kommer från statsrådet Ardalan Shekarabi med det formella regeringsansvaret för frågan är därför positiva. Spelmarknaden i sig växer globalt. Många duktiga svenskkontrollerade företag är i fronten för utvecklingen. Trots förändrade spelarmönster och en mer öppen värld har finansdepartementet begravt frågan.

När kassakon Svenska Spel tappat 15 procent av sin marknadsandel sedan 2007 borde tanken på den utvecklingen skicka signaler om behovet av ny struktur på spelregleringen. Finns det dock en öppning om en reform så är det nu under hotet om EU-beslut om att monopolet är olagligt.

Folkpartiet liberalerna har i ett årtionde krävt en moderniserad och mer öppen spelmarknad med socialt ansvar. Öppen för konkurrens, men inte för frihet att göra vad som helst. Snarare för en frihet under tydligt ansvar.

Vi kan se att omregleringen i andra länder inte omedelbart inneburit stärkt skydd för Europas spelkonsumenter. Den som verkligen göds av dagens reglering av den kända spelmarknaden är reklambranschen.

Här skickas bara i Sverige sammanlagt iväg reklamfakturor på 2 400 miljoner kronor. Pengar som hellre kunde hamnat i till exempel ungdomsidrotten eller för att motverka spelmissbruk. Svenska Spels 50 miljoner till ungdomsidrotten är helt enkelt för snålt.

Med utgångspunkt i de behov som idrotten har, och de risker som spel innebär för människor, är slutsatsen ganska logisk ur ett socialpolitiskt perspektiv: Det behövs inte mindre av Svenska Spels ansvarsmodell på spelmarknaden utan mer.

Cirka två procent av Sveriges befolkning har ett aktuellt problemspelande. Därmed utgör det ett folkhälsoproblem. Vi vet att med problemspelande följer sämre psykisk hälsa och social och ekonomisk utsatthet. Samtidigt vet vi att det är möjligt att förebygga problemspelande.

När vi nu ser att förändringens vindar kommer från EU-domstolen driver Folkpartiet liberalerna på för att två frågor ska vara i centrum för ett sannolikt så kallat licenssystem.

4 Hur kan Sverige gå en annan väg än andra länder för att stärka spelarnas skydd?

4 Hur kan idrottsrörelsen vinna på en ny lagreglering?

Avregleringen av spelmarknaden är nödvändig och önskvärd. Men den ska vara ansvarsfull med det bästa för samhället för ögonen. Då ökar glädjen för spelaren och idrotten samtidigt som den som riskerar ett spelmissbruk kan få bättre hjälp att söka glädjen i annat i livet. Slutligen öppnar vi upp för en verksamhet som kan skapa än fler nya och kreativa jobb i Sverige i stället för i andra länder.

Johan Pehrson

Riksdagsledamot, Justitieutskottet (FP)

Barbro Westerholm

Riksdagsledamot, Socialutskottet (FP)

Bengt Eliasson

Riksdagsledamot, Kulturutskottet (FP)

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel

Mer läsning

Annons