Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Spott hamnade i lärarens ansikte

Annons
Accepterar mer. I två aktuella domar verkar domstolarna ha en mer accepterande inställning till vuxnas våld i skolan, skriver Caroline Dyrefors Grufman, barn- och elevombud vid Skolinspektionen. Arkivfoto: Jessica Gow

Skolan, och den bristande ordning som råder i många klassrum, debatteras livligt. Förra veckans OECD-rapport om den svenska skolan, satte ytterligare fyr på debatten. OECD konstaterar att det behövs rejäla förändringar i skolan.

Jag får ofta frågor om var gränsen går för vad en lärare får göra, det vill säga när är det okej att ingripa fysiskt vid en konfliktfylld situation. Det är många gånger en svår gränsdragning. Lärare kan känna sig väldigt pressade, osäkra och oroliga för att de själva eller någon elev ska komma till skada. Det jag efterlyser är mer stöd och uppbackning från rektorer och huvudmän, det vill säga de som driver och är ansvariga för skolan eller förskolan.

Lärarna är inte alltid tillräckligt rustade och det saknas ofta resurser för att hantera de krislägen som uppstår. Lärarna behöver kompetensutveckling kring våld och hot i skolan för att ha bättre beredskap och kunskap om hur de ska agera i konfliktfyllda situationer. Det är inte läraren – utan huvudmannen – som har det yttersta ansvaret för att elever inte utsätts för våld och kränkningar. Många huvudmän behöver bli mycket bättre på att se till att den här typen av situationer över huvudtaget inte uppstår.

Något som gör mig orolig är att debatten om studiero och ordning ser ut att påverka domstolarna. I två aktuella domar verkar domstolarna ha en mer accepterande inställning till vuxnas våld och kränkningar i skolan, jämfört med tidigare.

Den ena domen rör en elev i årskurs sex som stör en matematiklektion genom att fila med sin plastlinjal på bänken. Eleven är, som det kallas, utåtagerande. Senare konstateras att han har en funktionsnedsättning.

När eleven inte slutar efter lärarens tillsägelse tar läraren tag i elevens handleder och släpar ut honom genom klassrummet. Eleven slår i bänkar och får märken på kroppen som efter en tid blir blåa. Tingsrätten anser att det var nödvändigt för läraren att använda den mängden våld för att återställa ordningen i klassrummet. Eleven anses inte ha blivit utsatt för kränkande behandling i skollagens mening.

Jag har överklagat domen till högre instans men inte fått prövningstillstånd. Domen har därför vunnit laga kraft.

Den andra domen som jag överklagat till Högsta domstolen handlar om en sjuåring som efter en sagostund fortsätter att säga ”blä, blä, blä”. När läraren säger till blir eleven arg och sträcker ut tungan, blåser till. Spott hamnar i lärarens ansikte och läraren slår då eleven med öppen hand i ansiktet.

Tingsrätten dömde läraren för misshandel. När tingsrätten senare, på yrkande av mig, tog ställning till elevens rätt till skadestånd enligt skollagen, bedömdes kränkningen vara ”ringa” och kunde därmed inte resultera i skadestånd.

Hovrätten gick på samma linje och menade att slaget inte var en ”bestraffning eller repressalie” utan skedde reflexmässigt.

En och samma tingsrätt dömer alltså läraren för misshandel av en sjuåring – men anser samtidigt att gärningen inte är en skadeståndsgrundande kränkning enligt skollagen.

Jag vet att det kan vara stökigt i många skolor. Men det är helt oacceptabelt att lärare kränker och brukar våld mot elever för att skapa ordning i skolan.

Det är förbjudet att kränka barn och elever i skolan. Alltid!

Caroline Dyrefors Grufman Barn- och elevombud

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel

Mer läsning

Annons