Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Varför är det så svårt med de större sammanhangen?

Annons
avundsjuka? Socialdemokraternas och Miljöpartiets skattepolitik handlar mer om avundsjuka än om välfärd, anser Staffan Werme.Arkivfoto: Roger Vikström /TT

Så är då budgeten lagd. Skattehöjningar på 23 miljarder presenterade. Finansministern upprepar mot bättre vetande att Alliansregeringen lämnade de ekonomiska ladorna tomma. Trots att en samlad ekonomkår beskriver läget som det motsatta, att Alliansregeringen lyckats föra Sverige genom den djupaste lågkonjunkturen i modern tid och stärkt såväl ekonomi som arbetsmarknad.

Alliansregeringens facit är 340 000 nya jobb och en minskad statsskuld. Alla dessa jobb har gett mer skatteintäkter och dessa skatteintäkter har använts till att värna välfärden. Kommuner och landsting har år efter år fått mer pengar av staten. Överskotten i sektorn har varit stora. Exempelvis har Örebro kommun de senaste tre åren gjort ett överskott i miljardklassen.

Det är tack vare jobbpolitiken, skattesänkningarna och skillnaderna på beskattning mellan jobb och bidrag, som välfärden kunnat värnas. Fler har sökt sig ut från passivitet och bidrag till jobb och välfärd.

Arbetslinjen har fungerat. Ofta låter det på finansministern som om skattesänkningarna måste ställas mot välfärden. Men Alliansregeringens facit visar att skattesänkningarna på jobb var det som värnade välfärden.

Men nu stundar andra tider. Skatterna höjs. Äldres möjligheter att jobba begränsas kraftigt. Det blir dyrare att anställa unga. Och marginalskatterna, de där skatterna som tas ut om du jobbar lite extra, ökar för många grupper. I stället höjs bidrag i olika form, till individer och till arbetsmarknadsåtgärder.

Denna återgång till en bidragspolitik kommer att få konsekvenser.

När fler äldre passiviseras ökar riskerna för sämre hälsa. Sjukvården och äldreomsorgen kommer att få ökade kostnader. Välfärden riskeras när kostnaderna ökar.

När det blir dyrare att anställa unga ökar trösklarna in på arbetsmarknaden. Det kommer framförallt att påverka de sektorer där många unga arbetar.

Handel, service och besöksnäring kommer att drabbas. Fler unga hamnar utanför arbetskraften eller hänvisas till arbetsmarknadsåtgärder. Välfärden riskeras när kostnaderna ökar.

Socialdemokraternas och Miljöpartiets skattepolitik handlar mer om avundsjuka än om välfärd. Avundsjuka mot dem som tjänar mer. Inte mot miljonlönerna, de får oförändrad skatt.

Men mot de som tjänar mellan 35 000 och 120 000 i månaden. Avundsjuka mot goda entreprenörer och företagare, mot skickliga hantverkare, mot de bästa lärarna och rektorerna, mot läkare och specialistsjuksköterskor med toppkompetens. De ska beskattas hårdare. Och det får konsekvenser.

Varför ska en läkare på USÖ jobba en extra timme när merparten av lönen går bort i skatt? Blir inte drivkraften att jobba då mindre, och viljan att i stället vara ledig större?

På samma sätt är det för alla andra grupper. Varför anstränga sig extra, lämna ledighet och jobba extra, när staten tar det mesta? Det kommer, enligt en samlad ekonomisk expertis, att bli mindre jobb utfört, mindre lön utbetald och därmed också mindre pengar till välfärden.

Detta kommer också att påverka Örebro. När den ekonomiska aktiviteten går ner, minskar köpkraft och köpvilja.

Handeln kommer att påverkas negativt. Riskerna för ännu fler butiksnedläggningar, framförallt i Örebro City, ökar. Med höjda kostnader för att anställa ungdomar är riskerna ännu större.

Vänsterpartierna vill ställa välfärd mot skattesänkningar.

De påstår att höjd skatt är solidaritet.

Men sanningen är att välfärden tjänar på lägre skatter och att solidaritet med de sårbaraste byggs genom en stark ekonomisk tillväxt som går att fördela till fler.

Staffan Werme, (FP) om regeringens budgetförslag

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel

Mer läsning

Annons