Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Värna om mångfalden

Annons
Talar på FN:s miljökonferens. Brasiliens president Dilma Rousseff höll ett anförande när Riomötet avslutades på midsommaraftonen 22 juni 2012.Arkivbild: Andre Penner/Scanpix

Varje dag meddelas att artutrotning pågår och att ökningstakten är exponentiell. I senaste numret av tidskriften Natur varnar ledande forskare för att biosfären kan vara på väg mot en ”global tipping point” som kommer att påverka grunden för mänskligt liv: fiske, jordbruk, skogen, rent vatten. ”Det kan hända inom några generationer”, säger en Berkleyprofessor.

Många forskare anser att ”Den biologiska mångfaldens år 2010” blev ett fiasko och att det nyligen avslutade Riomötet var ett medvetet sådant. Eftersom dessa vetenskapsmän arbetar inom olönsamma discipliner på sina universitet vill de ogärna torgföra sina åsikter. Då får de kanske inga medel till sina ”fjompiga forskningsprojekt”.

Efter tio dagars intensiva förhandlingar i Rio antog länderna ett digert dokument som behandlade grön ekonomi, hållbar utveckling, skydd av haven, matsäkerhet, social rättvisa, jordbruk och fattigdomsbekämpning. Överenskommelsen kritiserades hårt av forskarvärlden för att sakna konkreta mål, ambitioner och tidtabeller. Man ansåg att slutdokumentet ”Den framtid vi vill ha” saknar varje form av skarpa förslag.

Flera tusen av de folkrörelser som fanns på plats i Rio skrev under en petition på temat ”Den framtid vi inte vill ha” och att texterna verkade ha skrivits av olje- och gasindustrin.

Samtidigt som Riomötet ägde rum möttes ledarna för G 20 i Mexico. Obama, Merkel och Cameron lät därför meddela att de inte hade tid att komma till Rio. Business as Usual.

Historiens första globala miljökonferens ägde rum i Stockholm 1972. Anledningen till det mötet var insikten om att naturen inte har några nationella eller ens kontinentala gränser. Samma år kom Romklubbens rapport ”Tillväxtens gränser”med sin dystra prognos om jordens framtid. Några delegater tyckte att det verkligen fanns anledning att tvivla på politikernas och ekonomernas utvecklingsoptimism. Sådana hädiska tankar avfärdades med att det största ansvaret låg hos den tredje världens länder och deras snabbt växande befolkningar. P-piller och kondomer åt alla!

Den 3–14 juni 1992 ägde FN:s världskonferens om Miljö och Utveckling rum i Rio de Janeiro. Efter segdragna förhandlingar antogs ett handlingsprogram som kommit att benämnas ”Agenda 21 – dagordning för det 21:a århundradet. Ett handlingsprogram för hållbar utveckling”. FN:s medlemsstater förband sig genom Agenda 21 att skapa förutsättningar för hållbar utveckling i det egna landet.

Framsteg hade skett, men trots det orsakade befolkningstillväxten och ohållbara konsumtionsvanor ett ökat tryck på miljön. Diskussionen om klimatförändringen hade ökat människors medvetenhet om problemen, men inte tillräckligt. Samtidigt hade den ekonomiska klyftan vuxit, både mellan och inom länder. Skillnaderna var stora bland annat när det gällde tillgången till hälsovård och utbildning eller jämlikhet mellan könen. Människors attityder och beteenden behövde bli annorlunda på alla nivåer i samhället om utvecklingen skulle kunna bli hållbar och inte driva världen mot en katastrof.

Det talades bland annat om hur utomordentligt viktigt det var att bevara den biologiska mångfalden. Programmet från Riokonferensen 1992 var redan glömt vid det nya seklets början. Agenda 21 – vad är det? Ett nytt tvättmedel eller?

Den 24 augusti – 4 september 2002 var det dags för en ny FN-konferens om hållbar utveckling. Den ägde rum i Sydafrika och samlade deltagare från 189 medlemsländer. Arbetsnamnet i olika sammanhang var Rio+10 men hade naturligtvis en pampig titel: ”Johannesburg Summit 2002-the World Summit on Sustainable Development”. En politisk deklaration och en plan för hållbar utveckling antogs.

Det var både ett politiskt och moraliskt åtagande. All utveckling skulle vara hållbar med en integrerad behandling av ekonomiska, sociala och miljömässiga aspekter.

FN utlyste 2010 till ”Den biologiska mångfaldens år”. Man ville stimulera aktiviteter på alla håll, inom forskning och organisationer, för att bevara den biologiska mångfalden och för att den pågående artutrotningen skulle stoppas.

Ordet mångfald har blivit ett modeord i många olika sammanhang. Det anses vara bra med mångfalden av olika tandkrämer. Sammansättningen ”biologisk mångfald” används slarvigt i debatten om jord- och skogsbrukspolitikens inriktning och avser då i allmänhet spektakulära fyrfotadjur, skönsjungande fåglar, eleganta dagfjärilar och vackra blommor i kulturlandskapet och skogen.

Det verkar inte som om den biologiska mångfalden ska få inrymma fula och onyttiga växter som bara står där och växer och kanske även sticks, luktar illa och är giftiga. Tveksamt är om djur ska bli klubbmedlemmar om de bara kryper, krälar, slingrar, skuttar, piper, flöjtar, kvittrar, fladdrar och väser utan att vara vare sig gulliga eller vackra. Är djuren dessutom slemmiga och mångbenade är nog ett medlemskap diskutabelt. Om de är lurviga och ludna samt ylar är det uteslutet.

Lars-Åke DahlqvistÖrebro

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel

Mer läsning

Annons