Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vi är glada att vi finns kvar

Annons
Resande. Eleonor Frankemo är själv av resandefamilj. BILD: PRIVAT

År 2012 har romanofolket resande funnits i Sverige i 500 år. Under de 500 år som gått har resandefolkets liv präglats av förföljelse och diskriminering på hög nivå. Man har kämpat från statlig sida att göra sig av med den så kallade ”tattarplågan”. Man har tvångsomhändertagit barn, tvångslobotomerat, tvångssteriliserat, inrättat en rad med olika lagar för att bli kvitt mitt folk.

På grund av det hat som myndigheter och allmänheten haft och många gånger fortfarande har mot detta svenska minoritetsfolk, har resandefolket byggt upp en rädsla för myndigheter. Den rädslan har gjort att många resande inte öppet vågar berätta på sina arbetsplatser, för grannar, kompisar och så vidare om vilka de är. Detta leder till en känsla att man aldrig riktigt passar in och rädslan för vad följderna skulle bli om man öppet går ut med sin identitet.

2009 valde svenska staten att erkänna romerna som en svensk minoritet. Ordet rom var för resande ett nytt ord som man tidigare inte använt som en benämning på detta folk. Man valde även att kategorisera fem olika grupper under benämningen rom.

Dessa är: romanofolket resande, arli, kalderash, kalé och lovara. Nu har man valt ifrån statlig sida att alla dessa grupper ska ingå under samma folkgrupp även om språk, kultur, traditioner och historia skiljer sig enormt.

När man pratar om att romer har funnits i Sverige i 500 år så är det resandefolket som har den svenska historien och detta bör förtydligas. Det är så lätt att generalisera när man inte har kunskapen.

Man har försökt att utrota ”tattare” i århundraden i Sverige. Har man nu äntligen lyckats när man bakar in oss i en grupp som benämns som romer? I 200 år, sedan svenska romer invandrade på 1800-talet ”kalderash” har man särat på ”tattare och zigenare” i Sverige. Man har utfärdat olika lagar och förordningar för de olika grupperna. Till exempel så fick inte kalderash gå i skolan förrän på 1960-talet medan resandefolket gick i skolan då.

I Herman Lundborgs avhandlingar angående rasbiologi särade han tydligt på ”tattare och zigenare”. Även i de pass man hade förr för att resa inom Sverige visade man tydligt skillnaden. Det var ett T för tattare och ett Z för zigenare. På 1940-talet gjorde man en kartläggning av tattare i landet. Om Sverige skulle gå med i kriget som härjade ute i Europa så skulle resandefolket deporteras.

Varför har man inte tagit lärdom av vårt broderland Norge, där man valt att se resandefolkets egenart och gav dem ett eget erkännande som minoritetsfolk? I Norge gav staten en fond på 75 miljoner norska kronor till olika resandeorganisationer för att denna folkgrupp skulle ha möjlighet att ”återta” sin kultur som man hade blivit fråntagen av norska myndigheter.

I Sverige har resandefolket fått utstå liknande assimilation som våra släcktingar i Norge men ingen hjälp från staten för att återta vår kultur. Om man inte gör något åt detta nu så kommer vårt svenska kulturarv ifrån romanofolket resande att dö ut sakta men säkert när våra äldre försvinner.

På frågan om hur vi ska fira de 500 år av förföljelser och en förhoppning på etnisk rensning av mitt folk i Sverige, är att vi har överlevt och finns än i dag.

Eleonor Frankemo Motala

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel

Mer läsning

Annons