Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Viktigt att alla avtal synas och debatteras offentligt

Den senaste tidens uppståndelse kring Saudi-avtalet visar att allmänheten har ett stort intresse av vilka avtal Sverige ingår med andra länder.Därför är det märkligt att debatten är så pass tyst om de omfattande handelsavtal som just nu förhandlas fram.

Annons

I TTIP-avtalet förhandlar EU och USA om gemensamma regler inom områden som kemikalier, livsmedel, tjänster och immaterialrätt. USA har pekat ut EU:s kemikalielagstiftning Reach som ett handelshinder – och TTIP går ut på att riva sådant som uppfattas som handelshinder.

EU föreslår samtidigt att USA och EU ska få förhandsgranska varandras lagstiftning för att minimera ”handelsstörande effekter”. Dessutom vill EU-kommissionen byta ett importberoende av fossila bränslen (gas från Ryssland) mot ett annat (råolja och skiffergas från USA).

Men detta är inte det enda kontroversiella avtal som är på gång. Nyligen avslutade EU-kommissionen förhandlingarna om ett omfattande avtal med Kanada. Ceta, som avtalet kallas, liknar TTIP på många sätt. Båda avtalen gynnar en privatisering av den offentliga sektorn.

Tanken är att företag från Kanada och EU ska ha likvärdigt tillträde till marknader för olika tjänster. Om ett EU-land har en öppen marknad för elbolag, skolor och telefoni måste även kanadensiska företag få tillgång till den marknaden. Det är för all del ingen tvångsliberalisering; om ett land inte vill öppna för friskolor måste de inte göra det. Men kruxet är att när en tjänstemarknad väl är liberaliserad hindrar Ceta länderna från att återgå till att sköta tjänsterna i offentlig regi.

Ett annat problem med Ceta är att EU och Kanada måste specificera vilka tjänster som inte ska vara öppna för liberalisering. Listan är ganska lång: EU tänker inte konkurrensutsätta driften av vattenverk, och Sverige förbehåller sig rätten att lagstifta som man vill om skolor. Men det är svårt att göra de här undantagen vattentäta. Därför har de största fackliga organisationerna på båda sidorna av Atlanten kritiserat det här upplägget och menar att det riskerar att minska manöverutrymmet för att lagstifta om den offentliga sektorn.

Denna utveckling riskerar att cementeras ytterligare av det så kallade Tisa-avtalet, ett avtal om tjänster som förhandlas utanför WTO mellan flera länder, däribland EU, USA och Japan.

Medan debatten om avtalet och dess potentiella konsekvenser rasar i Tyskland är debatten stendöd här i Sverige.

Gemensamt för de här handelsavtalen är att de riskerar att sätta upp stängsel runt våra möjligheter att skydda miljö och människor genom framtida lagstiftning.

Runt om i Europa är kritiken stor. Närmare 200 professorer i juridik har skrivit öppna brev där de kritiserar upplägget med specialdomstolar (ISDS) där företag kan stämma stater som har lagstiftat på ett sätt som minskar värdet av företagens investeringar. Över 100 miljöorganisationer har krävt att USA och EU stryker kemikalier och framtida regelsamarbete ur TTIP-avtalet på grund av riskerna för att vi inte kommer att kunna lagstifta mot farliga kemikalier.

De här avtalen handlar om långt mer än handel. De kommer få stor påverkan på hur vårt samhälle fungerar.

Jag välkomnar att TTIP nu har börjat debatteras allt flitigare i Sverige, men vi får inte glömma de andra avtal som samtidigt förhandlas.

Ceta-texten finns redan tillgänglig för journalistisk granskning och för politisk debatt. EU-parlamentet kommer troligen att få ta ställning till detta Kanada-avtal redan i år och väljarna behöver få höra var partierna står.

Ceta och Tisa förtjänar en bred offentlig debatt lika mycket som TTIP.

EU-parlamentariker

Max Andersson (MP)

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel

Mer läsning

Annons