Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ibland måstenågon våga sägatvärt emot

Benrester av en mördad ung människa. Det trodde sig polisen ha hittat. Thomas Quick fälldes för ytterligare ett mord. 

Annons

Det blev sammanlagt åtta fällande domar för mord. Två professorer uttalade sig i tingsrätten i Hedemora.De intygade att benresterna sannolikt tillhörde en ung människa. Slutsatsen grundade sig på en ”okulär besiktning”. Ett krångligt sätt att uttrycka att de hade tittat på ”benresterna”.

Men det var inte benrester från en människa. Det var inte några benrester över huvud taget.

Det kan vara en legitim miss av de båda professorerna. Tekniken har utvecklats på de drygt tio år som har gått.

Men detta är inte den enda märkligheten i fallet Thomas Quick.

Bland annat har pärmar med förhör – som talar mot att Quick är en mördare – lämnats utanför förundersökningen.

Tänk om det visar sig att Thomas Quick inte är en massmördare. Tänk om han bara är en psykiskt sjuk och förvirrad människa som av någon anledning började fantisera ihop berättelser om att han mördat massor av människor. Han har erkänt sammanlagt 20 mord.

Ofta fungerar rättsväsendet som det ska. Men ibland är det som om alla säkerhetsmekanismer sätts ur spel.

På 50-talet fälldes Fritjof Enbom och ett antal ”kumpaner” till långa fängelsestraff för spioneri. I själva verket var Enbom en mytoman. Han ville vara storspion. Om de rättsvårdande myndigheterna haft ett lite mera kritiskt öga, hade många av Enboms ”kumpaner” frikänts helt.

På 80-talet kunde journalisten Jan Guillou visa att raggaren Keith Cederholm – som dömts till tio års fängelse för mord – var oskyldig.

1994 dömdes hemvårdaren Joy Rahman till livstids fängelse för mord på en äldre kvinna. Efter åtta år i fängelse – och en granskning av journalisten Dick Sundevall – togs Joy Rahmans fall upp på nytt. Han frikändes och fick tio miljoner kronor i skadestånd.

Det finns situationer där det nästan inte är tillåtet att säga emot. När Fritjof Enbom greps hade många svenskar fortfarande nedskjutningen av en svensk DC3:a och senare också ett räddningsflygplan i färskt minne. För en ”sovjetisk spion” fanns det ingen pardon.

Thomas Quick är, enligt en rad domar, en massmördare. Om det är sant är han en historisk person i all sin tragik. Och visst kan det finnas en drivkraft att få vara med i ett historiskt förlopp för en polis, för en åklagare eller för en terapeut. En förvirrad mytoman som påstår sig ha dödat 20 personer är inte alls lika intressant.

I rättsväsendet, liksom i andra sammanhang, måste det vara tillåtet att ställa frågan: Kan det vara tvärtom?

Om det visar sig att Thomas Quick är oskyldig är det inte bara ett oerhört övergrepp mot den dömde, utan också mot alla de åtta mordoffrens anhöriga. Om en oskyldig döms innebär det att den skyldige går fri.

Har du något att säga?

Skriv en insändare eller debattartikel.

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare eller debattartikel.

Skriv artikel

Mer läsning

Annons