Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En tragedi även för anhöriga

Annons

Självklart tänker vi på offret när någon utsätts för en våldshandling. Man hoppas att hon eller han ska få hjälp och stöd för att orka vidare.

I alla personrelaterade tragedier, finns fler som får lida oerhört, till exempel gärningsmannens anhöriga. Tillvaron rasar fullständigt. Skam, ilska, sorg, ensamhet, total vilsenhet ... mitt barn, mitt barnbarn, bror, syster ... varför, varför, varför? Och hur ska det bli nu? Är han eller hon mitt barn fortfarande? Får jag känna och erkänna att jag älskar det barnet, barnbarnet eller syskonet fortfarande, trots att jag avskyr brottet? Vad har jag eller vi gjort för fel? Skulle jag ha anat, kunde jag ha förhindrat?

Får jag träffa honom eller henne snart igen? Vad kommer att hända? Med honom eller henne, med oss? Är livet slut nu? Jag vill inte se, träffa honom eller henne igen ... eller vill jag? Får jag? Det här är inget man kan fly ifrån, man har bara att gå rakt igenom. Med eller utan stöd och förmodligen med svåra inre ”sår”. Men man kommer vidare, på något mystiskt sätt. Världsbilden blir en annan och förmodligen vänkretsen också.

Jag vädjar till alla, som har eller får en tragedi i sin närhet, ställ upp, stötta, stanna kvar där för såväl offer, anhöriga som gärningsmannen, trots att du tar avstånd från handlingarna. Alla i tragedin är offer.

Och varje gång en ny tragedi inträffar, rivs allt upp igen för dem som upplevt det tidigare.

@NA Skribent insändare:”Rikka”

@NA Skribent ins underrad:Karlskoga

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Mer läsning

Annons