Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Häktet liknar mest förvaring

Annons

Jag har nu suttit häktad i tre månader med restriktioner, vilket innebär att jag inte får ha kontakt med omvärlden eller andra medintagna. Rättegång har redan hållits och dom har fallit, men ändå begärde åklagaren att mina restriktioner skulle kvarstå, vilket tingsrätten fastslog. Jag antar att det var för att jag inte skulle kunna påverka målsäganden inför en eventuell hovrättsförhandling.

För något år sedan började alla utsagor i rätten spelas in med ljud och bild bland annat för att utsagorna inte ska kunna ändras av yttre påverkan och restriktioner ska kunna lyftas från den tilltalade.

Att sitta minst 23 timmar per dygn i en liten cell utan att kunna prata med barn och andra anhöriga under lång tid är givetvis väldigt påfrestande, både för mig och mina nära. Missförstå mig inte, man bör straffas för brott men begår, men det borde heta kriminalförvar och inte kriminalvård för vård finns det mycket lite av vare sig man är på häkte eller anstalt.

Klagar man på fysisk eller psykisk smärta möts man (oftast) av en nonchalant sjuksköterska med en skramlande panodilburk, så det är givetvis enligt mig inte konstigt att incidenter med intagna sker.

Så antingen får vi väl stanna vid denna omänskliga isoleringsidé eller kanske ge kriminalvården resurser till just vård så att interner kan får hjälp med sina diverse problem och faktiskt komma tillbaka till samhället med sunda idéer i stället för att ha blivit mer hatiska till det.

”Förvarad”

Örebro

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Mer läsning

Annons