Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Körkortet blev en befrielse

Annons

1992 tog jag körkort, en härlig känsla eftersom jag har en cp-skada och hade nästintill varit beroende av folk för att kunna ta mig någonstans, var det där med körkortet en befrielse, jag kunde när som helst ta min bil och köra.

Jag var med och spelade rullstolsbandy i Örebro, bland annat spelade vi på lördagar och då kunde lagkompisarna plötsligt komma på att gå ut på kvällen. Eftersom jag åkte färdtjänst då fick jag avstå utgången. Lindetaxi gick ju att prata med, jag kunde ringa till dem en timme innan de kom för att hämta mig och boka om till dagen efter.

Nu bygger de om tankautomaterna så pass att jag numera inte kan tanka själv. Skräckscenariet är att bli stående mitt i natten vid en automat utan att kunna få ut kortet tillräckligt snabbt. Jag får alltså hoppas på att någon är där när jag tankar.

Det är inte bara tankningen jag har problem med, utan även att ta ut pengar i bankautomater. Jag skulle ta ut pengar i höstas på Bergslagens Sparbank, men eftersom jag är lite fumlig av mig tar det tid. Korthållaren sitter så pass trångt också så det var en omöjlighet för mig att ta ut kortet innan automaten tog det.

Ska det vara så? Är det meningen att vi som funktionshindrade inte får vara ute längre utan att ha någon med oss? Vad är det för jämlikhet? Och varför ska det vara tillgänglighet på papper men inte i praktiken ute i samhället? Sverige börja skrämma mig rejält, vi är snart tillbaka till det som var förr, att vi ”idioter” ska låsas in. Men på papperet är vi tillgängliga.

Lindesberg

Joakim Lindkvist

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Mer läsning

Annons