Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Många barn blir svikna

Annons

Efter den tragiska händelsen i Norge har det ropats efter strängare vapenlagar, bättre kontroll vid försäljning av kemikalier med mera. Men jag tror inte att världens strängaste vapenlagar skulle kunna hindra unga, desperata män som A. Breivik att inte begå sina planerade brott.

I Sverige tycks man tro att de flesta problem löses genom påbud eller förbud. Problem av vissa slag tror jag däremot skulle elimineras väsentligt genom närvarande föräldrar. Låt mig förklara!

Det har framkommit genom medierna att A. Breiviks pappa har varit och är bosatt utomlands. Föräldrarna skildes när sonen bara var ett år. Pappans närvaro var därefter sporadisk. Från 15 års ålder har pappan inte brytt sig om att alls kontakta sin son. Allt ansvar har lagts på mamman.

Vad vill jag säga med detta? Att pappan är medskyldig till sonens brott? Nej, var och en ansvarar för sina handlingar. Men ett barn behöver både en mamma och en pappa att dela sina tankar och känslor med. Uppväxtförhållandena formar ett barns identitet och värderingar. Grunden läggs för det framtida vuxenlivet. Jag tror att de flesta föräldrar gör så gott de kan.

Men det finns tyvärr en alltför stor grupp, oftast pappor som abdikerar och sticker iväg när det börjar strula till sig. Det är bara att gå in på våra fängelser och fråga killarna där.

Vi behöver återupprätta familjens betydelse och minska antalet skilsmässor (där vi för närvarande ligger på topp av världens länder.) För barnens skull!

Det är aldrig försent att återuppta kontakten med sitt barn och be om förlåtelse för att man svikit. Då kan det ske underverk!

Örebro

”Morförälder”

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Mer läsning

Annons