Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sociala medier dödar tvåsamheten

Annons

Hallsberg. ”Det vilar något sorgligt över facebook. De ensammas härbärge. Ett ställe för dem som inte har någon att prata med”.

Det är inte det som är det sorgliga. Tvärtom, det är så fint att ensamma människor kan hitta varandra på nätet och umgås virtuellt. Kommentera varandras uppdateringar och bilder, som om det vore på riktigt och genast känna sig bättre tillmods.

Det sorgliga är de som inte är ensamma, de som har någon de delar livet med, men som faktiskt inte gör det.

De lever i en tvåsamhet men det saknas ett intresse och en glöd för varandra. De tittar på varsin skärm, i stället för på varandra, skojar med vännerna på facebook och lägger upp skrattande smileys men sanningen är den att i huset där de bor har skratten och orden tystnat för länge sen.

När du kliver in i huset händer det något inom dig. Här hörs inte längre några skratt och ljud ses som oljud, ni pratar inte ens med varandra. När du säger något dör orden utan att du ens märker det.

När du inte får något svar eller det inte blir en diskussion så dör en del av dig för varje gång det händer. Ni sitter tysta vid middagen och ingen säger något, det finns inget att säga för intresset för varandra finns inte där längre.

Du märker inte heller att det är något som sker för det går så långsamt.

Du ropar ibland på hjälp ”Se mig, jag finns här! Lyssna på mig och prata med mig! Jag vill skratta! Jag behöver dig.” Men han kommer inte att förstå förrän det är för sent.

Det blir rätt påtagligt en dag när du köpt ett skåp och du börjar fråga vänner och bekanta vilken färg skåpet ska få, du mms:ar och skickar bilder på facebook och frågar om råd. Någon frågar ”Vad tycker din man?” Jag frågade honom aldrig, det var som om han inte fanns.

Du umgås på facebook.

För mig var det ett substitut för min make och jag hade aldrig sett problemet om det inte vore för att jag nu står på andra sidan och får allt det där som jag som individ vill ha. Lyckliga jag!

Någon som ser mig, rör vid mig och som är här och nu med mig.

Någon som älskar mig och någon som vill ta emot all den kärlek som jag har att ge.

Jag har inte längre något behov av sociala medier och mest av gammal vana tittar jag igenom flödet, men inte med samma syfte och glädje längre.

Jag lider med henne som lägger upp 14 bilder och lika många statusar varje dag eller hon som byter profilbild varje vecka, eller hon som ”checkar in” på varje ställe som besöks. För jag förstår att det saknas någon i deras liv.

Hallsberg”

”Kram Glädjen”

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Mer läsning

Annons