Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Stordrift på kycklingar

Annons

Läste i NA häromveckan att vi svenskar äter alltmer kyckling, drygt 18 kilo per person/år. Uppfödarna ansöker om att utöka sin verksamhet. I november förra året kunde vi läsa att maten är billigare i dag än för 18 år sedan. Ett exempel var priset på färsk kyckling som 2011 var cirka 10 kronor billigare än 1993. Hur är detta möjligt? Svaret är stordrift och fasansfulla förhållanden för kycklingarna. Många känner nog inte till hur uppfödningen går till. Eller bryr sig kanske inte.

Kycklingarna föds upp i enorma anläggningar, en del svenska företag har dessa anläggningar i Brasilien och Thailand, andra ligger i Sverige. Tusen och åter tusen små kycklingar trängs i dessa jätteanläggningar. De ska ”toppfyllas” på de sex veckor de får leva, tills de uppnått den ”rätta” vikten. Mot slutet är de så tunga att de inte kan röra sig och benen bär dem knappt och hjärtat är också slut. Det är så långt ifrån idyll man kan tänka sig. En idyll med små gula kycklingar som pickar i gröngräset under en blå himmel, såsom det ofta beskrivs i böckerna vi läser för våra barn. Nej, dessa kycklingar ser aldrig någon himmel eller andas någon frisk luft. De hålls inspärrade hela sitt liv.

Ett mycket ovärdigt liv! Finns det något hopp att få slut på detta? Hoppet står till oss konsumenter. Varje människa borde ju känna i sitt hjärta att detta är helt fel. Vi måste säga nej och vägra köpa kycklingklubbor, kycklingfiléer med mera så länge produktionen ser ut så här.

Örebro

”Medveten konsument”

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Mer läsning

Annons