Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Syrien lämnas åt sitt öde

Annons

I det politiska hyckleriets tidevarv köpslår stormakterna om en vara som dagligen ökar i kvantitet, men tydligen inte i värde. När Kofi Annans lilla delegation landade i Damaskus den 18:e mars hade syrierna uppskattningsvis förlorat 50 000 liter blod, detta i minsta laget.

De verbala konsttavlorna som många ledare briljerar med dagligen har inte, under ett helt år, kunnat skydda Syriens befolkning från döden som dansar fritt i de kvarter där människorna för första gången på ett halvt sekel kräver att leva som just, människor.

Den arabiska våren verkar ha vissnat till döds på vägen till Damaskus. Sveket från omvärlden måste, för syrierna, kännas in i minsta synaps. Stormakterna och beslutsfattarna överallt måste ha tänkt mycket på detta. När alla kort läggs på bordet och dessa pokeransikten avslöjar sina intentioner blir slutsatsen ännu tydligare, om vilken alla är förtegna.

När mänskliga rättigheter och etiska värderingar står i kollisionskurs med de egna intressena är lösningen enkel; låt samvetet falla i en tillfällig koma. Denna slutsats blir således: den bästa lösningen är att ge regimen en chans att kväva upproret, eftersom vi inte kan kontrollera utgången av andra alternativ.

De upproriska rösterna i Syriens gamla gator har redan infunnit sig i sveket och ensamheten, därför ropar de ”O Gud, vi har ingen utom Dig”.

Kommer Syriens mammor någonsin att förlåta alla de som klappat händerna till dödsdansen i Syrien? Har de barn så kan de väl sluta sina ögon för en stund och föreställa sig själva sittande vid ett husras och i famnen bärande sitt barn, med bortsprängda kroppsdelar och lukten av bränt kött.

Örebro

”K April”

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Mer läsning

Annons