Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vågar du rycka i nödbromsen?

Annons

Vågar du knacka på chefernas dörr och ställa den självklara frågan ”Varför gör ni inget när ni vet att folk far illa och arbetsmiljön är usel?” Du riskerar att reta upp många små informella ledare i personalflocken och dessutom kanske bli uppfattad som ett irriterande problem av dina chefer, de som inte vill eller vet hur de ska tackla problemet. Du blir problemet i deras ögon!

När det gäller att informera om mobbning, förtryck och självutnämnda informella ledare som tagit sig rätten att leka småkungar på arbetsplatsen, krävs det ofta en stark individ som vågar gå emot flockmentaliteten och grupptrycket. Priset är ofta högt och man riskerar att förlora jobbet i en tid av hög arbetslöshet. Kanske är det därför en kollapsad arbetsmiljö gärna får fortgå i åratal innan någon vågar reagera? Såväl inom vården som inom vilket yrke som helst! Vi läser ofta om arbetsplatser där en granskning av personalmiljön borde ha gjorts för länge sedan.

De oengagerade chefer som inser att åratal av usel personalmiljö, slag under bältet och regelrätt mobbning bland de anställda är en tuff nöt att knäcka, ser gärna att problemen bagatelliseras eller glöms bort. Det är heller inte ovanligt att den anställda som vädjar om hjälp ses som ett problem som ska elimineras. Inget nytt under solen, när man talar om skygga chefer, informella ledare eller om destruktiva grupperingar.

Däri ligger en stor del av förklaringen till varför många drar sig för att rycka i nödbromsen, trots att tåget spårat ur för flera hållplatser sedan!

"Visselpipan”

Örebro

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Mer läsning

Annons