Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vågar jag åldras i Örebro?

Jag har börjat undra: Vågar jag som överårig (85 plus) bo kvar i Örebro? Jag ser tendenser som speciellt oroar oss gamlingar.

Annons

12 mars 2013 skrev Allehanda om den ”tuffa äldrevården”. År 2030 har 75-plussarna ökat med 60 procent och kostnaderna med 48 procent. ”Robotar och teknik är politikernas hopp.”

Min framtid är alltså hotad. Det känns olustigt att tillhöra den ”tärande” delen av befolkningen. Varför blir vi äldre ständiga offer i budgetarbetet?

Signaturen ”Rädda centrum” (17 november) ömmar för Örebro city, en viktig bit av hela staden. I planeringen för Örebros tillväxt prövas sambanden med övriga bitar.

Det bör borga för lösningar med helhetssyn, fina samband och sammanhang. Därför kan ”Rädda centrum” också betyda ”Rädda Örebro”. Inklusive äldreproblemet.

Mina funderingar leder till frågan ”vad tål Örebro?” Med själva staden inträngd mellan vatten i öster och berg i väster. Den ömtåliga stadens tillväxt kräver tid och tanke.

Vad måste prioriteras? Vad måste vi avstå från? Den stackars gamlingens oro blir alltmer befogad. Ska hjälpen bestå av en matrobot?

Bara vi blir fler blir det bättre, en klyscha som lurar oss.

I vad ligger vinsten av att placera sig högre i invånarligan? Och Örebro finns redan på kartan. Fåfängt fäktande stjäl de resurser det finns skäl att budgetera till de högaktuella behoven redan i dag.

Frågorna är många, framtiden oviss, den måste hanteras vist. Ändå har jag inte alls berört den framtid som väntar om/när vi nödgas inse att själva livsmönstret kräver omgestaltning. Vi får börja i dag, med vårt lilla Örebro.

En större tillväxt tål vi inte.

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Mer läsning

Annons