Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vården har jämställdhetsproblem

Annons

SVT:s Uppdrag Granskning sände den 8 juni ett reportage om hur vården bemöter kvinnor med vestibulit. Om diagnosen är obekant för er är detta symptomatiskt för den problematik jag här vill föra fram. Konstaterat är att över 30 000 kvinnor mellan 20 och 30 år lider av svåra smärtor i underlivet som förutom att beröva dem deras sexliv ibland även utgör hinder för aktiviteter som cykling och ridning. Trots detta är frågan uppenbarligen lågt prioriterad inom den medicinska världen. Kunskapen om sjukdomen är erbarmligt dålig och reportaget visar att okunnig sjukvårdspersonal uppmanar kvinnor med symptom att självmedicinera sig med preparat som till och med visat sig förvärra problemen. Denna okunskap om något som så allvarligt begränsar unga kvinnors liv och välmående kan inte tolkas som annat än ointresse och nonchalans. Tänk er en liknande sjukdomsbild för män där starka smärtor i underlivet omöjliggör sexuella relationer och i flera fall även problem med så enkla saker som att sitta. Jag finner det mycket svårt att tro att detta då skulle betraktas som en dold ”manssjukdom” där kunskapen om och prioriteringen av behandling var i princip obefintlig.

En liknande situation gäller för området preventivmedel. Varför är det så att nästan samtliga av de preventivmedel som finns att tillgå riktar sig till målgruppen kvinnor? Kvinnor förväntas att i stora delar av sitt liv underkasta sig behandling med olika typer av hormonpreparat som alla medför stora risker och bieffekter. Vi har sett larmrapporter om såväl blodproppar som ökad cancerrisk i många år. Mindre allvarliga bieffekter, det vill säga. icke dödliga, såsom huvudvärk, nedstämdhet, minskad sexuell lust och akne är vardagsmat för hundratusentals kvinnor till följd av just dessa preparat.

Allt detta borde innebära stora insatser för att forska fram nya behandlingsmetoder och preparat. Rimligt vore väl då också att en del av dessa nya preventivmedel riktade sig till målgruppen män.

Att detta inte synes prioriterat kan göra en misstänksam om att det finns någon bakomliggande ovilja i forskarvärlden och bland dess finansiärer mot en sådan utveckling. Sammantaget visar detta på en vårdapparat med uppenbar jämställdhetsproblematik.

"Anna-Carin”

Örebro

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Mer läsning

Annons