Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Anpassning plus tre grader

Annons
Skidåkning i schweiziska alperna kan komma att tillhöra historien om klimatförändringen fortsätter.

Klimatmötet i Mexico går mot sitt slut. Några mirakel har ännu inte förändrat de lågt ställda förväntningarna. Nu är ministrarna i alla fall på plats i Cancún. I klimatsammanhang duger det inte. Här räknas bara presidenter och regeringschefer. Och de har annat på sina dagordningar.

Det var lätt att svepas med av den allmänna yran inför förra årets toppmöte i Köpenhamn. Det var då världens mäktiga skulle ta sina förnuft till fånga, se bortom nationsegoism och kortsiktig vinning och komma fram till den historiska kompromissen som skulle stoppa jordens uppvärmning.

Nu är det ett mellanår i de 20-åriga klimatförhandlingarna. Eftertanke är ingen dålig mänsklig egenskap. Problemet är att jordens uppvärmning inte tar time out.

Det finns fortfarande folk som inte tror på att uppvärmningen har mänskliga orsaker. Vetenskapen är numera enad om att så är fallet.

Politikerna agerar utifrån förhoppningen om att kunna begränsa ökningen av den den globala medeltemperaturen till två grader. Detta jämfört med tiden före industrialismen.

Målet max två grader plus baserar sig inte på någon kalkyl om vad jordklotet tål, utan är mer slumpmässigt vald. Siffran finns med i Köpenhamnsackordet, det ickebindande avtal som blev resultatet av förra årets politiska kollaps i Danmarks huvudstad. Skulle alla stater uppfylla sin intentioner där, högst osannolikt i dag, skulle utvecklingen leda till en uppvärmning på 3,5 grader i snitt fram till år 2100, enligt statistik från OECD-byrån IEA. Detta är alltså varma fakta.

Låter inte så mycket. Som jämförelse kan man ta de sex grader som är skillnaden mellan den förindustriella världen och istiden. Då får siffran helt andra proportioner.

Många fortsätter att hoppas på politiska underverk, andra funderar hur vi alla på jorden ska kunna anpassa oss till ett helt annat klimat. Tidskriften The Economist (25 november) går igenom några av de prognoser som finns för framtiden.

Den första slutsatsen är att det är en klar fördel att bo i ett rikt land. I Holland, med stora delar av nationen under dagens havsnivå, räknar samhällsplanerarna med att klara en höjning av havsytan på två meter till år 2200. Det kostar givetvis ofantliga mängder pengar. I London finns beredskapen och New York planerar också. I USA är utmaningen att få in skattepengar till att bygga alla fördämningar, innan vågorna vräker in. Förebyggande arbete är svårt.

Som alltid drabbas de fattiga värst. Fattiga människor är däremot mer rationella än vi som tror att någon annan fångar upp oss om vi faller. Det mest rationella för en bondefamilj när torkan år efter år föröder skörden är att ge sig av. Vi kan räkna med nya stora folkvandringar.

Städerna kommer att växa. Och det är bra. Stadsbor påverkar klimatet mindre och städer är enklare att skydda än utspridd befolkning. En bonus är att många kreativa människor på lite yta är bra för utvecklingen.

Det är de nya extrema temperaturerna som är problemet, och inte medeltemperaturen. Vi lär klara oss hyfsat här uppe i norr. Men alla måste anpassa sig. Vetenskapen är i full gång med prognoser och kalkyler om jorden + 3 grader. Det handlar om vädret, jordbruket, havsnivåer, fiske, sjukdomar, allt som påverkar oss.

Vi spelar alla ett högt spel nu.

Mer läsning

Annons