Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Arafats besök i Sverige blev rutin

Annons
Omstridd. När Arafat besökte Sverige för första gången var Socialdemokraterna värd för besöket, för att mildra kritiken. Senare blev han en återkommande gäst till både socialdemokratiska och borgerliga regeringar. Det speglar en förändrad opinion i Mellanösternfrågan. Arkivfoto: Muhammed Muheisen/TT-AP

Socialdemokraternas Stefan Löfven skrev ett inlägg om Mellanöstern på Facebook. Han blev genast kritiserad. Kritiken kom från exempelvis Vänsterpartiet, Miljöpartiet och SSU.

Han säger att det ligger ett ansvar på båda parter. Han skriver att Israels ockupation av palestinska områden måste få ett slut. ”Israel måste respektera internationell rätt, men har självfallet rätt att försvara sig”, skriver han. Denna mening rymmer både kritik mot Israel och ett principiellt stöd för att Israel inte passivt behöver stå och se på när Hamas och andra grupper skjuter raketer mot israeliska städer.

Om vi går tillbaka till slutet av 60- och början av 70-talet så var opinionsläget ett annat. Stödet för Israel var överväldigande. Israel var då som nu Mellanösterns enda demokrati. Det var en liten stat som var utsatt för den närmaste omgivningens hat. Ett land som vi i Sverige och andra västländer lätt kunde identifiera oss med. Palestinska grupper stod för en betydande del av den tidens terroristhot. När en palestinsk terrorgrupp slog till mot den israeliska OS-byn i München 1972 blev det direktsänd terrorism rakt in i vardagsrummet. Sedan bytte de palestinska terrorgrupperna taktik. De började slå till mot civila mål i Israel, bland annat mördades skolbarn.

Den israeliska regeringens ståndpunkt var att den aldrig någonsin skulle förhandla med den palestinska organisationen PLO.

När Sveriges statsminister Olof Palme 1974 träffade PLO-ledaren Yasser Arafat under ett besök i Alger, blev det ett en mediestorm – och debatt i riksdagen.

1983 besökte Yasser Arafat Sverige för första gången. För att i någon mån mildra kritiken mot besöket stod det socialdemokratiska partiet som värd för besöket. Men i praktiken var det ett officiellt besök. Yasser Arafat träffade statsminister Olof Palme.

När Arafat kom tillbaka till Sverige 1988 var besöket inte lika kontroversiellt. Syftet var att den palestinska organisationen för första gången skulle erkänna staten Israels rätt att existera i samtal med företrädare för judiska organisationer. Formuleringen var att PLO ”accepterar” staten Israel. Med detta som grund inleddes en dialog mellan PLO och USA – som i sin tur banade väg för fredsavtalet mellan Israel och PLO 1993.

Bara några år senare, 1993, kom Arafat till Sverige igen. Den här gången var det den moderatledda regeringen under ledning av Carl Bildt som stod som värd.

I dag är det utan tvekan den palestinska sidan som har övertaget i opinionen.

Men konflikten är minst lika komplex i dag som den var på 70-talet. Å ena sidan: Israel har rätt att leva inom säkra och erkända gränser. Som stat har Israel rätt att försvara sig när Hamas skickar raketer in i landet. Å andra sidan: Israel fortsätter bygga bosättningar på ockuperad mark, vilket försvårar bildandet av en palestinsk stat. Israel har ett militärt övertag som är överväldigande. Palestinier som lever under israelisk ockupation är ofta rättslösa, vilket naturligtvis inte är hållbart.

Israel måste verka för en palestinsk stat, för att det är rätt. Men också av strikt egoistiska skäl. Israel behöver Palestina för att få säkerhet.

Stefan Löfvens uttalande var i sak inte särskilt märkligt.

Mer läsning

Annons