Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

 Arbetslösheten allas problem

Annons
Jämvikt. Alla partier söker sin väg för att minska arbetslösheten. arkivbild: Janerik Henriksson /SCANPIX

Jämvikt är ett vackert ord, nära släkt med lugn, balans och harmoni. Ordet får en annan klang om det kopplas till ett begrepp som är allt annat än positivt.

Jämviktsarbetslöshet är en storhet som dyker upp då och då i den ekonomiska debatten. Konjunkturinstitutet noterade i sin lägesrapport för mars att arbetslösheten minskar endast långsamt, trots att den svenska ekonomin har stärkts den senaste tiden och framtidsutsikterna ser goda ut. Prognosen för 2014 pekar på en arbetslöshet på sju procent.

Jämviktsarbetslösheten är den som gäller under goda år utan att inflationen pressas upp. Den går egentligen inte att mäta till skillnad från den faktiska arbetslösheten.

Kurvan över den svenska arbetslösheten stiger brant från sommaren 2008. Vi vet varför. Det var då den internationella finanskrisen slog till och lamslog den globala ekonomin. Resultatet blev att mängder av svenskar förlorade sina jobb.

Konjunkturerna får arbetslösheten att åka bergochdalbana. Problemet i Sverige är att ”jämvikten” trendmässigt hela tiden flyttar uppåt.

Det finns flera saker som påverkar denna grundläggande arbetslöshet. Det kan vara svenska företags konkurrenskraft, skatter, socialförsäkringar, lagarna på arbetsmarknaden och löner.

Det finns två grupper bland de arbetslösa som sticker ut – unga och de som är födda utomlands. Dessa grupper har större problem än andra att få jobb. Deras kvalifikationer motsvarar inte arbetsgivarnas krav. En orsak är att många saknar det som är lägsta ribban för att få jobb i Sverige i dag – en komplett gymnasieutbildning.

Barbro Wickman-Parak, vice riksbankschef, höll ett anförande för LO-folk i slutet av januari. Ämnet var hur penningpolitiken, alltså främst räntan, kan påverka arbetslösheten. Hon noterade i sitt tal att ”den stora merparten av jobb som inte kräver gymnasiekompetens har försvunnit för gott från svensk arbetsmarknad”.

Den positiva tolkningen är att Sverige utvecklats mot allt mer kunskapsintensiva jobb. Det medför i sig att allt vi producerar av varor och tjänster får ett allt högre värde i en internationell jämförelse. Det är ett mål i sig. Baksidan är att en växande del av den svenska arbetskraften inte hänger med i utvecklingen.

Riksbanken kan genom räntan påverka arbetslösheten på kort sikt. På längre sikt är det andra makthavare som måste ta vid.

Insikten om att arbetslösheten riskerar att bli mer eller mindre permanent hos vissa grupper finns hos de flesta politiska partier. Alliansregeringens sänkta krogmoms är ett sätt att försöka skapa jobb som inte kräver hög utbildning och arbetslivserfarenhet. Sänkta arbetsgivaravgifter för unga är ett annat. Frågan är hur effektivt det är.

Socialdemokraternas nya ekonomiankare Magdalena Andersson har sagt att hon vill ha ett sysselsättningsmål för den ekonomiska politiken, vid sidan av dagens mål för balans i statsfinanserna och inflationen.

Det är egentligen inget som någon kan ha något emot. Regeringen har inte uttryckt sig så klart, men driver en politik med den inriktningen. Det gäller allt från skolpolitiken till förändringar i sjukförsäkringen.

Socialdemokraterna har redan lanserat jobben som sin stora valfråga 2014. Den är given för de politiska motståndarna också. Skillnaden är medlen. Socialdemokraterna talar mycket om ökade offentliga investeringar, i järnvägar och bostäder bland annat. En del Allianspartier vill sänka ungdomslönerna. Moderaterna säger nej.

Det ena utesluter inte det andra. Målet är det samma.

Mer läsning

Annons