Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

 Att se sanningen i vitögat

Annons
Lägerliv. Ett irakiskt flyktingbarn i ett läger utanför Syriens huvudstad Damaskus. Hit kom den stora majoriteten irakiska flyktingar. Nu är ayldpolitiken i Sverige och EU i kris. arkivbild:Bassem Tellawi/scanpix

Två länder blev överens om ett avtal 2008. Asylsökande irakier i Sverige som fått avslag skulle tillbaka till sitt gamla hemland, och Irak skulle ta emot dem.

I förra veckan vädjade den irakiske Sverigeambassdören om att tvångsavvisningarna ska stoppas. Han hävdar att de som vägrar att åka tillbaka har sina skäl. Av alla asylsökande från Irak har 5 000 sedan 2008 valt att åka tillbaka frivilligt. De har förmodligen gjort en bedömning att säkerheten för deras del och deras familjer har varit i alla fall godtagbar.

Tusentals har alltså återvänt frivilligt. Men det finns också 800 människor som tvångsavvisats. Och tusentals står på tur att skickas tillbaka mot sin vilja.

Statistiken för 2010 visar att färre civila dödades av våldet i Irak under detta år än året före, 2 500 mot 2 800. Visst går det att glädjas åt minskningen, men antalet är fortsatt förskräckande högt.

Den mest uppmärksammade massakern på civila under hösten var attacken mot en kristen kyrka i Bagdad i oktober då nära 50 människor fick sätta livet till i ett terrorattentat.

Migrationsminister Tobias Billström har inte gett något annat besked än att tvångsavvisningarna till Irak ska fortsätta.

Sverige var första västland att skicka tillbaka irakier 2008. Sedan har andra följt efter, som Storbritannien, Nederländerna och Norge. Skulle Iraks grannländer göra samma sak som Sverige skulle situationen bli katastrofal, säger Hans ten Feld, som är Nordenchef för FN:s flyktingorgan UNHCR, till Dagens Nyheter.

Hans ten Feld är orolig över Sveriges agerande. Han pekar bland annat på att Sverige har skickat tillbaka kristna, den minoritet som den senaste tiden varit utsatt för upprepade dödliga attentat. Hans ten Feld menar också att ansvaret att vara ett internationellt föredöme vilar extra tungt på Sverige ”som stark FN-supporter”.

Den svenska asylpolitiken gentemot Irak är i kris. Det kan man till och med konstatera utan att att ställning till vad som är rätt, fel eller lämpligt. Den samlade asylpolitiken i EU är också i kris. Politiken kan inte svara upp mot dagens verklighet.

UNHCR skickade före jul en lista till vårens EU-ordförandeland Ungern, en lista med önskemål och krav på hur den gemensamma asylpolitiken måste förändras. Grunden för denna process finns i det så kallade Stockholmsprogrammet från det svenska ordförandeskapet 2009.

2011 är ett jubileumsår för flera FN-konventioner som rör flyktingar, ett år som ska få sin grande finale i december då UNHCR ska samla till toppmöte om hur skyddet för flyktingar och statslösa ska utvecklas. EU har en hel del att göra för att reformera sin asylpolitik, hävdar UNHCR.

Grekland pekas särskilt av UNHCR. Det är här i EU:s randstat som den praktiska flyktingpolitiken visat upp sitt mest brutala ansikte. Tiotusentals människor lever på gatan eller blir inlåsta i läger, utan att få sin asylansökningar prövade.

Greklands regering avslöjade på nyåret att den planerar bygga en mur vid gränsen mot Turkiet för att stoppa invandringen, en konkret manifestation av ”Fästning Europa”. Och det är just det som EU inte ska vara.

Människor flyr våld och död. Den verkligheten är lika obeveklig som klimathotet. EU och Sverige måste ha en flyktingpolitik som vågar se sanningen i vitögat.

Mer läsning

Annons