Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Både eufori och politik i Baku

Annons
Till Baku. Loreen reser till Baku för att tävla i schlagerfestivalen. Både journalister och delegationer som reser dit borde få gå en intensivkurs om Azerbajdzjan. Arkivbild: Henrik Montgomery

Musik och politik hör ihop, även om låten handlar kärlekens eufori. Speciellt i år, när den europeiska schlagerfinalen hålls i Azerbajdzjans huvudstad Baku.

Om regimen får som den vill blir melodifestivalen ett kvitto på att omvärlden gillar Azerbajdzjan.

Om oppositionen får som den vill blir melodifestivalen ett andningshål. En möjlighet för människor att knyta kontakter med omvärlden i ett land där det kan vara direkt farlig att uttala kritik mot regimen.

Dessutom pågår fortfarande konflikten med Armenien om Nagorno Karabach. Den konflikten tränger rakt in i tv-ruten under finalen den 26 maj. Armenien har meddelat att landet inte deltar i tävlingen.

Azerbajdzjan ingick tidigare i det sovjetiska imperiet. I dag är det en familjediktatur. President Ilham Alijev efterträdde 2003 sin pappa på presidentposten. Förhoppningsvis kommer klanen Alijev att störtas från makten innan det blir en tredje generation som tar över.

Formellt hålls demokratiska val. Men vid det senaste valet fick oppositionen inte en enda plats i parlamentet. Journalister som skriver kritiskt om regimen tar stora risker. Många av landets medborgare har tillgång till internet. Men regimen övervakar. En student som skrev några kritiska ord om regimen på nätet fick ett telefonsamtal en kvart senare – och fick veta att hans möjligheter att plugga vidare på universitet skulle påverkas om han gjorde samma sak igen.

Korruptionen är omfattande. En kvinna som ska föda barn gör till exempel bäst i att betala mutor, för att hon ska få en säker förlossning.

Men det är samtidigt en diktatur som är angelägen om en demokratisk fasad. Utländska parlamentariker som ställer krav på reformer får till svar ”javisst, vi måste absolut genomföra reformer.” Men några reformer blir det aldrig.

Regimen lägger ner mycket pengar på lobbyism i västvärlden. Den söker efter västerländska opinionsbildare som kan intyga att Azerbajdzjan visst är ett demokratiskt land.

Både regimen och oppositionen betraktar schlagerfestivalen som en möjlighet. Så glöm det där med att en musiktävling skulle vara opolitisk. Varje yttrande som Loreen gör om Azerbajdzjan i samband med tävlingen kommer att noteras. Varje rad som nöjesjournalister skriver kommer att registreras.

Det värsta som skulle kunna hända är att aningslösa nöjesjournalister och delegationer från andra europeiska journalister reser dit utan att bry sig om vad det är för land de kommer till,

Det bästa som skulle kunna hända är att medier tar tillfället i akt och skickar även andra reportrar än nöjesreportrar. Dessutom är det ju inget som hindrar att såväl nöjesreportrar som delegationer får gå en intensivkurs om Azerbajdzjan innan de åker. Inte för att de ska omvandla sig själva till regimkritiska megafoner. Men de ska i varje fall vara på sin vakt mot de försök som regimen gör att skaffa sig legitimitet.

Mer läsning

Annons