Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Bångstyrig ledamot lade ner röst

Annons
Vinnare. Det gick bra för Centerpartiet och dess partiledare Gunnar Hedlund (t h) i valet 1958. Det var början på en uppåtgående trend som ledde till att Thorbjörn Fälldin (t v) blev statsminister 1976. Arkivfoto: Lennart Nygren/TT

För andra gången sedan Sverige blev en demokrati ska vi väljare få utnyttja vår rösträtt till riksdagen två gånger under en mandatperiod. Det är internationellt ovanligt med ett så stabilt demokratiskt system och många frågar sig därför vad nyvalet kommer att leda till.

Senaste gången var i samband med reformen av pensionssystemet år 1958. Faktum är att nästan en miljon av de röstberättigade i det kommande valet den 22 mars även röstade i valet 1958. På den tiden såg det svenska politiska landskapet radikalt annorlunda ut. I riksdagen, som hade två kammare, satt fem partier i stället för dagens åtta. Landet hade i sex år regerats av en koalitionsregering bestående av socialdemokrater och centerpartister.

Arbetet med att genomföra en reform av pensionssystemet hade påbörjats ett tiotal år tidigare och när utredningen presenterade sitt förslag hade de båda regeringspartierna diametralt motsatta åsikter.

Regeringen beslöt därför att frågan skulle avgöras genom en folkomröstning där väljarna hade tre alternativ. Socialdemokraterna och Vänsterns förslag som innebar en obligatorisk pension och skulle betalas via arbetsgivaravgiften kallades för linje ett. Centerpartiet hade sin linje två med både höjd allmän pension och en frivillig tjänstepension. Moderaterna och Folkpartiet gick ett steg längre och lanserade linje tre som innebar att pensionerna skulle förhandlas fram av arbetsmarknadens parter.

Inget av förslagen fick egen majoritet. Socialdemokraterna och de borgerliga partierna försökte förhandla fram en kompromisslösning, men misslyckades och Socialdemokraterna la fram linje ett som proposition till Riksdagen. Propositionen gick igenom i första kammaren men fälldes i den andra. Tage Erlander (S) valde att avgå som statsminister och utlysa nyval.

I valet, som hölls den första juni, fick Socialdemokraterna och Vänsterpartiet 49,6 procent av rösterna medan de borgerliga fick 50,4 procent.

Nu kunde man ha trott att det skulle bli en borgerlig majoritetsregering, men icke. Centerpartiets partiledare Gunnar Hedlund ansåg det inte vara trovärdigt att byta från en samarbetsregering till en annan i en handvändning. Förutom omsorgen om partiets trovärdighet är det också troligt att Hedlunds och Erlanders goda privata relation hade ett finger med i spelet.

Centerpartiet var också det parti som ökade mest i valet procentuellt – och därmed påbörjades en uppåtgående trend som slutade med att centerpartisten Thorbjörn Fälldin arton år senare kunde bli statsminister för den första icke-socialdemokratiska regeringen sedan 1936, med 25 procent av väljarstödet.

Det parti som straffades hårdast av väljarna i nyvalet 1958 var Folkpartiet, det parti som tydligast sträckt ut en hand för kompromisser.

Och hur blev det med pensionerna? Jo Socialdemokraterna fick igenom sin linje ett i andra kammaren med hjälp av en bångstyrig folkpartist som la ned sin röst eftersom han tyckte att det socialdemokratiska förslaget var bäst. Han blev utfryst ur sitt parti och vi fick ett nytt pensionssystem, ATP, som gällde fram till år 1993.

Matilda Molander, ledarskribent

Mer läsning

Annons