Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Behövs en snäll farbror?

Annons

Sju av Kristdemokraternas 19 riksdagsledamöter ifrågasätter partiledaren Göran Hägglund. Av partidistrikten svarar visserligen 22 att de stöder partiledaren. Men att fyra distrikt ifrågasätter hans ställning är illa nog.

Här om veckan meddelade Mona Sahlin att hon avgår som partiledare. Det räcker inte för att lösa Socialdemokraternas problem. Det är möjligt att Göran Hägglund tvingas avgå. Men det räcker inte för att lösa Kristdemokraternas problem.

Partiet befinner sig i en identitetskris. KD har svårt att hitta en balans mellan sitt ursprung i konservativa kristna värderingar och en mer modern framtoning.

Kristen demokratisk samling bildades efter en moraldebatt i början av 60-talet. Bland annat drevs en namninsamling för mer kristendomsundervisning i skolan. En av de drivande bakom partiet var pingströrelsens ledare Lewi Pethrus. Då skulle partiet vara varken höger eller vänster. Men det blev så småningom tydligt att partiet var borgerligt. Namnbytet till Kristdemokraterna markerade en samhörighet med de kristdemokratiska partierna ute i Europa.

I någon mening saknar Sverige ett konservativt parti. Men de gamla Kristdemokraterna, de som stod för en restriktiv abortlagstiftning och motstånd mot homosexualitet, skulle aldrig klara fyraprocentspärren. Och de nya Kristdemokraterna drunknar bland alla andra som trängs i mitten. Vårdnadsbidraget är naturligtvis en profilfråga. Men den räcker inte för att bära partiet mot nya valframgångar.

Så antingen måste Kristdemokraterna fundera över sin politik – skapa en politisk profil som tydligt skiljer sig från de övriga partiernas och samtidigt lockar tillräckligt många väljare. En mittenpolitik med konservativa drag.

Eller också måste partiet fundera över sitt varumärke. Då krävs det förändringar som har mindre med politiken att göra – och mer med framtoningen.

Alf Svensson lyckades framstå som den snälle farbrorn i svensk politik. Hans utstrålning lockade röster till Kristdemokraterna, trots att det var just Alf Svensson som släpade sitt parti in mot mitten. Finns det någon mer ”Alf Svensson-typ” i partiledningen? Eller kan Göran Hägglund bli en snäll farbror?

Mer läsning

Annons