Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

 Dags att fira det vänaste landet

Annons
Vaja stolt. Visst är den snygg, den svenska flaggan. Men det finna många andra snygga flaggor. arkivbild: Janerik Henriksson/SCANPIX

Nästa måndag spelar Sverige sin första match i fotbolls-EM. Mot Ukraina. Två länder med blågula flaggor möts och före matchen kan vi lyssna på nationalsångerna.

I morgon ges det tillfälle att friska upp minnet för den som känner sig osäker på texten till den svenska nationalsången, som till skillnad från många länder inte har en officiell status som just nationalsång. Men den duger ändå. Om inte annat är melodin förföriskt vacker.

För 29 år sedan uppdaterades den gamla Svenska flaggans dag till nationaldag och 2005 blev den helgdag på bekostnad av annandag pingst. Strax innan den mer etablerade studentdagen har vi nu ett annat tillfälle att fira. Så där lagom, under den svenskaste av alla årstider, försommaren.

Nationaldagens språkliga och begreppsliga förälder är nationalism. På nationaldagen ska man hylla sin nation. Nationalism är något som betyder mycket mer än festligheter och flaggor mot en blå himmel.

Jag var helt nöjd med att Sverige inte hade någon nationaldag. Den symboliserade för mig en modern inställning. Sverige är bra, Sverige är vackert – men Sverige behöver inte tävla med andra länder om att vara bäst och sjunga krigiska sånger för att lappa ihop självkänslan. Ibland är faktiskt lagom bäst, säger svensken i mig.

Nationalism kan vara ett sätt att ena människor runt ett gemensamt projekt, att tillsammans bygga ett land. Nationen är då ett praktiskt sätt att organisera det som verkligen betyder något för våra liv och våra livsmöjligheter som individer. Det där som vi i dag kallar välfärd – utbildning, sjukvård, transporter, bostäder, omsorg och mycket mera.

Men nationalism kan lika gärna vara ett djävulskt verktyg för att splittra och skapa konflikter och i slutändan leda till besinningslöst våld. I Europa är kriget på Balkan ett fruktansvärt bevis på hur nationalism som politiskt vapen särskilde ”vi” från ”dom”.

I dag används samma samvetslösa maktutövning i Syrien, där regimen utnyttjar etniska och religiösa olikheter för sina egna syften. Ju mer syrierna identifieras utifrån sin grupptillhörighet, desto mer oförsonlighet. Och våldet trappas upp.

Nationer kräver gränser. Detta gäller inte för gemenskap. Internet har skapat sina egna grupperingar. Unga kan känna sig mer hemma i ”facebook-land” eller någon annan webb-nation än i Sverige eller Uruguay. Det är en befrielserörelse, där stenrösen och taggtråd enbart är symboler för den gamla inskränkta världsbilden.

Visst kan vi fira Sverige i morgon. Och sjunga ”Du gamla, du fria”. De flesta av oss kan till nöds de två första verserna. Strofen ”det vänaste land uppå jord” är i och för sig lite skrytsamt, men helt okej. Att tycka att Sverige är det vackraste landet i världen är på samma nivå som att heja på Sverige i fotbolls-EM. Det sista gör i alla fall jag.

Den andra versen i ”Du gamla…” är lite speciell i genren nationalsånger. Här talas om att ”leva och dö i Norden”. Norden alltså, inte Sverige. Den gränsöverskridande uppmaningen från förr borde vi ta fasta på i dag.

På 1800-talet, då texten skrevs, var omvärlden utanför den egna socknen bebodd av främlingar. Det som var Norden då borde vi i dag kunna uppdatera till ”Världen”.

För övrigt är den vackra melodin förmodligen av tyskt ursprung. Vi tackar för lånet.

Mer läsning

Annons