Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Dags att heja på Sarkozy

Miljontals fransmän har de senaste månaderna gått ut på gatorna för att protestera. Strejker har stoppat transporter och i fredags blockerades landets samtliga oljeraffinaderier.

Annons

I slutet av 60-talet höll gatudemonstrationerna på att fälla den dåvarande franska regeringen. Då handlade det om att ifrågasätta mycket av det demokratiska systemet. I dag vänder sig demonstranterna mot den demokratiska ordningen.

På onsdag ska beslut fattas i den franska senaten om ett nytt pensionssystem. Minimiåldern ska höjas från 60 till 62 år. Dessutom ska kraven på inbetalda pensionsavgifter skärpas. Målet är att pensionerna ska bli självfinansierade och inte som nu gräva djupa hål i statskassan.

Det finns en politisk majoritet för förslaget och den franske presidenten Nicolas Sarkozy har inte vacklat trots de massiva protesterna. Det finns all anledning att kritisera mycket av Sarkozys politik. Hans fördrivning av romer är en skamfläck. Men i fallet med pensionerna visar han ett beundransvärt politiskt mod eftersom han har fransmännen emot sig, visar opinionsmätningar. Det franska socialistpartiet kapar åt sig lättköpta poäng genom att stödja de fackliga protesterna.

I Sverige är situationen annorlunda. Här finns en bred överenskommelse mellan partierna om att skapa ett långsiktigt hållbart system för att betala pensionerna. Valets strid om ”pensionärsskatten” hör inte dit utan är i detta sammanhang marginellt. För oss är det lätt absurt att slåss för en pensionsålder vid 60 år.

Fransmännen får sköta sitt kan man tycka. Men så lätt är det inte. Svenska pensioner beror ytterst på att vi omger oss med starka ekonomier som kan efterfråga svenska varor och tjänster och Frankrike är en supermakt i Europasammanhang. Må rätt beslut fattas på onsdag.

Mer läsning

Annons