Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

”Dark Internet” har en ljus sida

Annons
statens trovärdighet. Om staten vill undvika att människor krypterar information på nätet, så måste staten också ta sin del av ansvaret – och göra det trovärdigt att den inte scannar av nätet. Arkivfoto: David Magnusson/scanpix

En rubrik på Ekots hemsida på måndagen: ”Polisen maktlös på Dark Internet.” Och så beskrivs det hur det kryllar av kriminalitet och barnporr i ett krypterat nätverk på internet. Sannolikt är det nätverket Tor som beskrivs. Det är ett nätverk för den som vill kommunicera utan att svenska FRA, amerikanska NSA eller någon annan myndighet har en chans att spåra dig.

För två år sedan beskrevs Tor-nätverket på ett helt annat sätt i medierna. ”Sida satsar miljoner på nätfrihet”. Då var nyheten att biståndsorganet Sida – som liksom polisen är en statlig myndighet – satsade 30 miljoner kronor på att utbilda nätaktivister i diktaturer, för att de skulle kunna undvika att bli fångade av myndigheterna i sina respektive hemländer.

Ett sätt att göra det är nätverket Tor. Och Tor används inte bara av människor i diktaturer, utan av människor, företag och myndigheter som är säkerhetsmedvetna.

Får vi nya kommunikationer, ja då kommer dessa även att användas av kriminella. Du kan använda telefonen för att prata med vänner och familj. Kriminella gäng kan samordna sina aktiviteter genom en vanlig telefon. Förbättrade flygförbindelser mellan Sverige och omvärlden gör inte bara att det blir lättare att resa som turist. Det blir också lättare att resa som knarkkurir.

Internet innebär att du kan sitta hemma och köpa tågbiljetter eller betala räkningar. Men på internet flödar också kriminell verksamhet. Du kan använda bil när du åker och handlar. Kriminella använder bil för att transportera tjuvgods.

Men det innebär inte att polisen har rätt att genomsöka varenda bil som rullar på gatorna. Dels vore det fel. Dels vore det ineffektivt.

Men när det gäller den digitala kommunikationen försöker myndigheter att scanna av en stor del av trafiken, med hjälp av avancerade datorer. Och när stater försöker få kontroll över internet, uppstår också behovet att kommunicera ostört. Alla människor – även de mest respektabla medborgarna – har hemligheter. Så Tor används både för högst respektabla syften och för att administrera kriminella handlingar.

Rättsvårdande myndigheter ska ha rätt att lyssna på sådan kommunikation om de har en välgrundad misstanke att tro att något fuffens sker. Telefonavlyssning är till exempel en gammal klassiker. Men frestelsen har varit alltför stor att scanna av hela klabbet, för säkerhets skull. Google har öppet sagt att den som skickar mejl inte kan räkna med någon integritet. För Google är syftet kommersiellt.

Självklart kommer då motåtgärder. En del av svenska staten, till exempel biståndsorganet Sida, gillar Tor. Men en annan del, polisen, uttrycker bekymmer över att de inte har kontroll över det som sker.

Tidningsredaktioner måste fundera över om de ska erbjuda läsarna att lämna krypterad information, för att garantera uppgiftslämnare anonymitet. Förra veckan uppmärksammades hur brittiska myndigheter använde terrorlagar för att komma åt journalister på tidningen The Guardian.

Om staten vill undvika att människor krypterar information på nätet, så måste staten också ta sin del av ansvaret – och göra det trovärdigt att den inte scannar av nätet. Då måste hela FRA-lagen omprövas.

Mer läsning

Annons