Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

De borde åka skateboard!

I en svensk småstad sitter två pojkar ihopkrupna i ett skjul och försöker överleva natten.

Annons

Det finns något sorgligt och hjärtskärande över diskussionen om ensamkommande flyktingbarn. Under de senaste fyra åren har 800 barn försvunnit från flyktinganläggningar runt om i Sverige. Det är 800 ensamma barn som äger ingenting och offrat allt. De borde gå i skolan, åka skateboard och fråga chans på varandra.

I stället klättrar de ut genom fönster, slår sig fram genom snårskog och gömmer sig undan de svenska myndigheterna, livrädda för vad som händer om de blir hittade. Hälften av de försvunna barnen har bara varit månader från att fylla 18, åldern då de skulle utvisas till hemlandet, när de har gett sig av. Det kräver ingen socialsekreterares kvalificerade gissningar för att förstå varför. De lever hellre gömda i Sverige än skickas tillbaka till landet som de har flytt från. Vem kan klandra dem?

I början av februari, två veckor innan en säkerhetsvakt dunkade en nioårings huvud i ett betonggolv, riktade FN:s barnrättskommitté häftig kritik mot Sveriges hantering av ensamkommande flyktingbarn.

Kritiken bestod inte bara av att så många ensamkommande barn har försvunnit spårlöst från flyktingförläggningar utan riktades också mot att så många barn har skickats tillbaka till länder där deras liv och säkerhet har varit hotade.

Tvångsarbete, trafficking och risken att rekryteras som barnsoldat ska vara giltiga skäl för att som barn få stanna i Sverige, men enligt FN är de här hoten inte alltid något som svenska myndigheter tar hänsyn till. Andras barn utvisas till ett brinnande helvete, dit vi aldrig skulle få för oss skicka våra egna.

När barn och ungdomar kommer ensamma till Sverige är det det svenska samhällets uppgift att skydda och erbjuda dem trygghet.

Vi behöver välutbildad personal som arbetar på flyktingförläggningarna och under asylprocessen måste hoten mot barns liv och säkerhet tas på största allvar. Vi kommer inte kunna rädda alla, men vi måste utforma ett system som fångar upp barnen – inte tvingar dem att fortsätta fly.

Mer läsning

Annons