Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

De som lämnas vid muren

”Halt! Här får ingen passera, här kommer ingen förbi. Kommer aldrig över nån mera, så gå är du snäll om ditt liv är kärt.”

Annons

Joakim Thåströms röst spricker på radion. Trettio-tre år har gått sedan låten Die Mauer spelades in. Det är tjugosex år sedan muren föll – muren som skar genom öst och väst, genom skam och bitter fiendskap.

Av historien borde vi lärt oss att höga murar sällan är lösningen på en värld som brinner. Det krävs mer än taggtråd för att hålla elden borta. Men om historien har lärt oss något så är det snarare att minnet är kort.

Efter den senaste tidens terrorattacker i Tunisien gick landets premiärminister Habib Essid ut och meddelade världen att de driver en hård linje för att hålla IS-terroristerna på avstånd. Tragedierna får aldrig upprepas eller falla i glömska. Ett första led är att bygga en 160 kilometer lång mur vid gränsen mot Libyen – för att hålla terroristerna borta.

Israel är också de i färd med att bygga en 30 kilometer lång och fem meter hög mur som ska stänga, den i dag enda öppna, gränsen mot Jordanien. Den publikfriande anledningen är att hindra IS-sympatisörer att ta sig in i landet. Men att fortet även håller illegala invandrare borta är inget det hymlas med. Det israeliska folket sägs vara positiva till muren, men önskar att den målas i fina färger.

I en allt mer kaotisk värld är det naturligt att krypa ihop och ta skydd. Att bygga fort för att försvara sitt folk mot terrorister är varje nationalstats rätt – och högst mänskliga reaktion. Problemet är att de stängsel som spikas upp inte bara stänger ute faror – utan även människor som söker en fristad. De vars mänskliga rättighet är att söka asyl i landet de befinner sig – men som inte släpps in genom järngrinden.

Ungern bygger i skrivande stund, ett fyra meter högt och 175 kilometer långt stängsel mot Serbien. Den främlingsfientliga linjen är spikrak: Det ska sätta stopp för alla invandrare att passera in i Europa.

Om 30 år, när vi ser tillbaka på de mest konfliktfyllda åren i vår historia, kommer vi då kunna förlåta det som hände vid muren?

Mer läsning

Annons