Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Dela på ledarskapet

Sedan valet 2006 styrs Örebro av en fempartikoalition. Den förändring som gjorde den möjlig, förutom att bra valresultat, var att miljöpartiet bytte sida.

Annons

Ett val de uppenbarligen är nöjda med, då man bestämt sig för att satsa på samma häst detta val.

Under sommaren har ledarskapet för koalitionen debatterats. Socialdemokraterna saknar en huvudmotståndare, det vill säga en på förhand utpekad kandidat till posten som kommunstyrelsens ordförande.

Läget är sådant att både Staffan Werme (FP) och Kent Persson (M) känner sig kallade. Den som följt debattsidan på NA har kunnat ta de av olika meningar om hur det borde vara.

På sin blogg i fredags resonerar Kent Persson om saken. Först måste väljarna säga sitt, men blir det fortsatt majoritet för de fem partierna borde ledarrollen tillfalla det största partiet.

– Hur väljarna röstar måste få politiskt genomslag. Går vi moderater framåt i valet och blir större ska vi rimligtvis få mer politiskt genomslag för vår politik och fler poster, skriver Persson.

Om ledarskapet skriver han:

– Det parti som blir störst ska också leda majoriteten. Allt annat är märkligt.

Sen skriver Persson:

– Den innevarande mandatperioden stod vi tillbaka i ledarskapet. Det var en engångsföreteelse. Vi kommer inte att göra det igen om vi blir det största partiet i en majoritet.

Klara besked alltså.

Samarbetet i en koalition avgörs av många saker. Själva grunden för att lyckas är att alla deltagande parter känner att de får något ut av samverkan. Personkemi är kanske det viktigaste kittet.

Hur poster ska fördelas finns det ingen självklar nyckel till. Att man gjorde på ett visst sätt förra gången behöver inte betyda att man gör samma igen. Valresultatet kan förändras. Personliga relationer kan förändras. Gamla meriter kan både vara en tillgång och en belastning.

En möjlighet att lösa nomineringsproblemen är att låta ordförandeskapet i KS rotera. Det har gjorts på andra håll, med framgång. Det gör också att fler av koalitionen parter få ta ansvar och har större förståelse för helheten, än att ett enskilt parti behöver spela första fiolen hela mandatperioden.

Uppdragen i nämnder och styrelser i övrigt fördelas oftast efter storlek. Så där får valresultatet ett tydligare genomslag. Störst parti får mest.

Mer läsning

Annons