Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Den dagen då modet svek påven

Ledarskap handlar om mod, att våga tala klarspråk och hävda en uppfattning mitt i den värsta stormen av kritik. Den man som leder nära 1,2 miljarder människor svek detta uppdrag i helgen.

Annons

Katolska kyrkan är världens största religiösa samfund. I nästan varenda land i världen finns det katoliker. Kyrkans överhuvud, påven, har en makt som få potentater kan mäta sig med. Inte makt över arméer men över människors vardagsliv och moralsyn.

Påsken är den stora kristna högtiden och påvens tal på påskdagen är en höjdpunkt för alla troende men också en viktig politisk signal till hela världen. Tyngdpunkten i dessa tal ligger på det kristna budskapet, men värdsliga synpunkter finns också med. Förra året valde Benedictus XVI att tala om Afrika, Mellanöstern, svält, finanskrisen och klimathotet. I år talade han om Mellanöstern, Haiti, Afrika, krig, naturkatastrofer och knarkhandel.

Mycket elände alltså. Det mest intressanta var det påven valde att inte ta upp – sexövergreppen inom katolska kyrkan. Avslöjandena om övergrepp mot barn som skett inom olika institutioner och av präster i många länder har skakat samfundet i grunden. Hela tiden dyker nya vittnesmål upp och skandalen växer.

Det är inte så att Benedictus XVI totaltiger. Han skrev ett brev för några veckor sedan till den katolska kyrkan i Irland och fördömde övergreppen och manade till att inga krafter skulle sparas för att finna sanningen, straffa de skyldiga och ge offren upprättelse. Påven noterade bland annat att kyrkan i Irland brustit i ledarskap.

Klarsynt. Desto mer förvånande är att synen verkar ha förmörkats totalt för denne man på påskdagen. Då hade han verkligen chansen att visa världen ett äkta ledarskap genom att säga de som alla förväntande sig. Men Benedictus valde att tiga och skickade fram en kardinal som värmde upp massorna med ett försvarstal som benämnde anklagelser om sexövergrepp som ”skvaller”.

Denna intellektuella härdsmälta och abdikation från ledarskapet av ”Kristi ställföreträdare” bådar inte gott för någon. Politik och religion hör ihop. Ibland är verkligheten långt från förkunnelsen. Då gäller det att vara modig.

Mer läsning

Annons