Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Det går inte att vinna Nobelpris

Annons

Nästa vecka är det dags igen. Årets Nobelpristagare blir offentliga. Trots allt ståhej och hemlighetsmakeri runt litteraturpriset är det ändå vetenskapen som ger Nobelnamnet dess blytunga världsrykte.

Folkpartiets Jan Björklund log brett från en valaffisch med texten ”Sverige ska vinna Nobelpris – inte bara dela ut dem”. Ambitionen är tydlig, även om formuleringen led av engelskspråkiga smitta.

Nobelpriset är inget man ”vinner”, ingen lottovinst, utan belöningen för extraordinära, ofta livslånga, insatser, för allas vår gemensamma kunskap.

Nobelhistorien är full av fantastiska bedrifter. En verklig hjältinna i detta pågående drama är den dubbelprisade Marie Curie. Hon delade priset i fysik år 1903 med sin man Pierre och Henri Becquerel, och fick priset i kemi ensam 1911.

Berättelsen om Marie Curies är som en bättre roman som börjar i Polen där den studiebegåvade flickan uppmuntras av sina lärarföräldrar. Efter studenten får hon jobba i sex år för att försörja storasyster som studerade medicin Paris. Uppgörelsen är att systern i sin tur ska betala för Marie när hon är klar. Frankrike erbjöd denna möjlighet för kvinnor till högre studier.

Så blir det. Marie Sklodowska, som hon hette, börjar läsa fysik och matematik som 24-åring på Sorbonne och visar sin stora begåvning. Hon har målet att bli lärare och återvända till Polen. Så träffar hon fysikern Pierre Curie. De börjar forska tillsammans och blir ett par – och sedermera ikoner i vetenskapshistorien. Bara Einstein slår Marie Curie.

I nästa vecka kommer årets pristagare i fysik och kemi att intervjuas på sina arbetsplatser, med stor sannolikhet toppmoderna laboratorier vid prestigefyllda universitet. Det är en arbetsmiljö som det superbegåvade paret Curie nog aldrig kunnat föreställa sig. Deras laboratorium var ett skjul, isande kallt på vintern och bakugnsvarmt på sommaren. I Marie Curies forskaruppgifter ingick att för hand röra om i en kokande massa av malm med en jättelik järnslev. Rent grovarbete alltså.

Paret Curie förenades i sin passion för vetenskapen och var lyckliga med sitt val, trots att de ofta var dödströtta av sitt arbete. Belöningen för mödan var vetenskapliga genombrott. De identifierade nya grundämnen och lade grunden för vår kunskap om radioaktiv strålning.

Marie Curies liv är som en saga med allt vad som krävs av prövningar och ondskefull omgivning. Hon hyllades av sin samtid, men en del mörkmän hävdade hon var mer av assistent åt sin man, än fullödig forskare.

Hon utsattes för främlingsfientlighet i Frankrike på grund av sitt polska ursprung. En del antydde att hon hade judisk härkomst och därför inte var en god representant för Frankrike. Hon anklagades till och med, efter makens död, för att ha försökt stjäla en man från en ärbar fransk hustru.

Marie Curie fick slåss hela sitt liv för att få använda sin begåvning. Sverige i dag måste lägga all möda på att hitta framtidens möjliga Nobelpristagare.

Det skadar inte med lite curlingtänkande i utbildningspolitiken. Dagens begåvningar är för smarta för att riskera sina karriärer på att krossa malm med bara händerna.

Mer läsning

Annons