Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Det goda och det onda med askmoln

Först Icesave och sedan detta, Europa måste hata oss. Så låter det på Island nu.

Annons

Fast islänningarna kan inte lastas för att askmolnet från Eyjafjallajökuls utbrott lamslår en hel kontinent. Ödeläggelsen efter vulkanutbrottet är faktiskt än så länge begränsad, även om det hårt drabbar tusentals resenärer och flygbolag. Bara SAS förlorar 160 miljoner om dagen på flygstoppet.

Många företag är beroende av snabba transporter. Den ständiga jakten på effektivitet har lett till att produktionen är beroende av dagliga leveranser. Alla vinstmedvetna företagsledare vet att lager kostar pengar. Den inställda flygfrakten enbart till och från Sverige värderas till en miljard kronor om dagen. Plötsligt har alla beräkningar blivit belastningar.

Ekonomin som helhet står än så länge pall. Konjunkturinstitutets chef Mats Dillén är lugn och hävdar att vulkanutbrottet medför lite ”grus i maskineriet, om molnet försvinner om ett par dagar”. Ingen vet hur länge detta extraordinära tillstånd håller i sig, så den fulla konsekvensen på företagen och jobben vet ingen än så länge.

Det finns något annat som direkt påverkas av vulkanutbrottet. Klimatet. Molnet lägger sig som en filt mellan solen och jorden och kommer att medföra en kall sommar. Den amerikanske forskaren Sebastian H Mernild hävdar att askan i luften troligen stannar upp avsmältningen av inlandsisen vid Grönland. Det låter som goda nyheter, mitt i allt elände.

Det finns en förförande lockelse i denna effekt i stil med: Se, jorden fixar minsann till sina egna fel! Men den fällan gäller det att inte falla i. Det mödosamma arbetet att hitta en värdssomspännande politik för att stoppa det skenande klimatet får inte avstanna. Men räkna med att motståndarna kommer att använda sig av askmolnet som ett dräpande argument.

Britten James Lovelock kom i slutet av 60-talet med en teori om att jorden läker sig själv, den så kallade Gaiahypotesten. Men i en intervju med BBC för ett tag sedan hade den nu 90-årige optimisten blivit pessimist. Det finns ett så stort motstånd hos mänskligheten att ta klimatförändringarna på allvar, menar han. Det enda som kan ändra den attityden är en gigantisk miljökatastrof.

Askmolnet från Island är på sin höjd ett plåster och inget bot för den sargade atmosfären. Det gäller nu att hålla stånd mot alla ”självläkare”. För när den stora katastrofen inträffar, då är det för sent.

Mer läsning

Annons