Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Det ryska hoppet

Annons

I dag träffar FN-sändebudet Kofi Annan Syriens president. Den syriska regimen fortsätter att massakrera sin egen befolkning och trotsa omvärldens fördömande.

Enbart sedan i fredags har minst 200 människor dödats trots vapenvilan från 12 april. Då, på eftermiddagen samma dag som avtalet trädde i kraft, var Kofi Annan försiktigt optimistisk och noterade att ”våldsamheterna minskar” i Syrien.

Tyvärr hade han fel. Helgen har varit den blodigaste under hela det 15 månader långa krigsliknande tillståndet i landet, där dödsoffren främst varit civila.

Hela planen som Kofi Annan förhandlat fram var bräcklig från början. FN:s säkerhetsråd var splittrat eftersom både Ryssland och Kina ansåg att omvärlden inte hade rätt att bland sig i ett lands inre angelägenheter. Syrien skulle lösa sina egna problem.

Det var och är en omöjlighet, eftersom den syriska regimen är problemet. President Bashar al-Assad har fortsatt att visa att han inte bryr sig om sina egna medborgare eller vad andra säger. Dödandet fortsätter.

Den goda nyheten i går var att den ryske utrikesministern Sergej Lavrov inte längre är fullt lika övertygad i sin tro på al-Assads vilja eller förmåga att lösa problemen i Syrien. Massakern i Hula i helgen, där bland annat 49 barn dödades, blev för mycket till och med för Ryssland. Lavrovs ”tro” är egentligen ett uttryck för stenhård realpolitik

Kofi Annans plan för att stoppa blodbaden i Syrien var ett försök att möta våld med politiska medel. Det handlade om fri press, demonstrationsfrihet, humanitär hjälp och obeväpnad FN-övervakning. Reformerna överlämnades till den syriska regeringen.

Bashar al-Assad och hans män fick möjligheten att agera utan egentlig inblandning från omvärlden. De kunde ha valt att stoppa våldet och ändå sitta kvar vid makten. I stället har de fortsatt den helt utsiktslösa vägen med ökat våld.

Det finns inte mycket som talar för att mötet mellan Kofi Annan och Bashar al-Assad leder till något radikalt nytt. Hoppet står till att det ”vänskapligt sinnade” Ryssland förmår regimen i Damaskus att stoppa dödandet.

Lösningen kanske inte blir den bästa för det syriska folket. Men nu är även det, som är mindre ont, bättre än ingenting alls.

Mer läsning

Annons