Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

 Det svåra beslutet i Lekeberg

Annons
Snurr. Kommunfullmäktige i Lekeberg röstade i går kväll för 16 stora vindkraftverk. arkivbild: Trons/SCANPIX

Det blev ett ja till vindkraft i Lekeberg på onsdagskväll. Med knapp majoritet röstade kommunfullmäktige för att Stena Renewable ska bygga i skogen i kanten av södra Kilsbergen.

Den största frågan hittills i kommunens historia, sa Kerstin Leijonborg från Framtidspartiet i Lekeberg, som med sina tre röster sa nej till vindkraften.

Hon har rätt om storleken på frågan. Redan innan valet 2010 hade Stena Renewable presenterat sina planer på att bygga 20 vindkraftverk i ett skogsområde norr om Mullhyttan, Kronoberget. Men vindkraften blev ingen stor valfråga. Många av de stora partierna avstod från att ge besked. Annat blev det efter valet.

Det handlade inte om att mörka inför väljarna. Orsaken var att många av de som ställde upp på valbar plats inte visste om det var för eller mot planerna på en storskalig vindkraftsetablering i just deras kommun. Det är inget konstigt. Energipolitik är ytterst komplicerat och fyllt av motsägelser.

Under gårdagens debatt i fullmäktige vittnade de flesta politiker om att de var för vindkraft. Bara inte just vid Kronoberget. Gärna någon annanstans. Bara inte just i den skogen.

Det finns en engelsk förkortning för ett sådant resonemang: NIMBY, som översatt lyder ”inte på min gård”. I detta fall handlar det om gigantiska vindkraftverk, i andra fall kan det handla om behandlingshem eller reningsverk, samhällsinstitutioner som är nödvändiga men som de många vill slippa ha som grannar.

Det går att göra sig lustig över NIMBY-folket, de som är så trångsynta att de vägrar att ta sitt samhällsansvar medan de samtidigt anser att andra ska göra det, ”nånannanisterna”. Så länge man personligen slipper obehaget, är det lätt att peka finger åt andra.

I Lekeberg har majoriteten – Moderater, Centerpartiet, Kristdemokraterna och Folkpartiet – kommit fram till att säga ja till vindkraftsparken. Eller industriområdet om man så vill. Det har stått klart länge. Socialdemokraterna har efter sin interna demokratiska process kommit fram till motsatsen. Det har också varit klart länge.

Miljöpartiet har svängt i frågan, från nej till både ock. En ledamot röstade för och en mot. Den kluvenheten fångar vindkraftens dilemma.

Sverige riksdag har fattat det enkla beslutet och röstat för vindkraftsutbyggnad. Det är en väg att växla om till förnyelsebara energikällor, som de flesta av oss vill ha. Utbyggnaden har också tagit fart i Sverige de senaste åren, även om vi ligger efter länder som Tyskland och Sverige.

Det svåra besluten måste fattas lokalt, i kommunerna som har makt att säga ja eller nej till enskilda vindkraftsetableringarna. Det är när byggen hamnar på ”gården” som konsekvenserna blir påtagliga och något som invånarna måste leva med

Det finns argument mot vindkraften. Kritikerna pekar på att Sverige redan är välförsörjt med koldioxidfri el eftersom vi har vattenkraft (där naturen sedan länge är förstörd) och kärnkraft. Varför ytterligare förfula landskapen?

Den kritiken mot vindkraften kom inte fram under gårdagens fullmäktigemöte i Lekeberg. Det handlade

enbart om placering, om skogen norr om Mullhyttan.

Till slut blev det ett ja, med 19 röster för och 16 mot. Ett beslut i god demokratisk ordning.

MARIA ELISSON

Mer läsning

Annons